måndag 30 mars 2015

Biblioteksbella läser: Det här är hjärtat av Bodil Malmsten

Under en livstid kan hjärtat slå
2,5 miljarder gånger

Men så slå då!
Slå
Slå
                       Slå

Det är 22 år sedan Bodil Malmsten gav ut sin senaste diktsamling, Inte med den eld jag har nu. På tiden kan det tyckas! Men det var inte någon plan hon hade, att skriva och ge ut lyrik igen. "Det här är hjärtat är en kärleksdikt, en sorgedikt, en dikt när den orimliga förlust som kallas döden drabbar, den drabbar alla, den drabbade mig. Jag skriver inte dikter längre, men den här dikten krävde att jag skrev den.", säger Bodil Malmsten själv om Det här är hjärtat.

Det här är hjärtat beskriver förlusten av en älskad människa, och boken består av en enda dikt. Det är en lågmäld men ursinnig dikt. Den handlar om livet och kärleken, döden och sorgen. Diktjaget går till en sorgecoach i Ropsten, och försöker vända sig till en gud hen inte ens tror finns. Tycker sig se något annat än det som syns, som i raderna här nedanför. Det är ett lyckligt ögonblick när jaget befinner sig i rusningen vid tunnelbanan. Där är personen, hen som saknas. Men lyckan övergår snabbt i smärta, för det visar sig såklart vara någon annan.

Det är du
Det är ju du
Kroppen
Hållningen
Färgerna
Huvudformen
Halsen
Axlarna
du

Det måste vara du /.../


Det var inte du

Kniven i hjärtat
Den vrids om
Det kommer alltid
att vara inte du

Något som kännetecknar Malmstens stil är hennes sätt att på något vis alltid finna det stora i det lilla. Hon framkallar ofta känslor och tankar hos sina läsare med små medel, och så även denna gång. Hon skriver enkelt, och rakt. Dikten gör inga anspråk på att försöka förklara eller skapa ordning i det som är döden, och sorgen efter denna. För att bli lämnad kvar efter förlusten innebär en omöjlig tomhet. Döden är oåterkallelig och den vanmakt som Malmsten beskriver är väldigt svår att värja sig från. Allt diktjaget önskar är att personen kommer tillbaks. Och det som får avsluta den här texten, kan nog vara det mest storslagna med Det här är hjärtat. För det är väl kanske just så det är.

"Kärlek är att jag vill / att du finns"

Vill du läsa mer av Bodil Malmsten? Hon har skrivit romaner, loggböcker, poesi och mycket annat. Många av titlarna hittar du såklart på biblioteket.

måndag 23 mars 2015

Biblioteksbella fyndar: 1980-talsgympa

Så här på vårkanten när solen lyser in, så ser man allt dammigt tydligt. Så även i bibliotekshyllorna där man kan hitta riktiga rariteter när solen ligger på från rätt håll.

Och vad passar inte bättre inför beach 2025 än riktig retrogympa! Jane Fonda, Arnold Schwarzenegger och Tamilee Webb utgör en fantastisk, svartvit kändisträningstrio från det gympaglada 80-talet.

80-talsgympa.

För er som inte levde på 80-talet så är Jane Fonda, förutom skådis, även orsaken till träningsprogrammet Gymping i 80-talets SVT med Sveriges egen Jane Fonda, Susanne "kniip" Lanefelt. Finns att beskåda i SVT:s Öppet arkiv. Tamilee Webb är fitnessguru i USA och känd för träningsvideor med namn som Buns of steel. Och Arnold Schwarzenegger, kroppsbyggare, skådis och ex-guvernör, kanske mest känd från Terminator-filmerna och repliken "I'll be back", vilken han även använde i sin kampanj för att bli guvernör i Kalifornien 2003.

I böckerna kan du läsa om det allra senaste inom träningstrenderna, se bilder på hypermodern träningsutrustning och det senaste träningsmodet. Från 1980-talet alltså. Är du inte intresserad av själva träningsmomenten så är det alltså en verklig guldgruva för historiefantaster med en vurm för 80-talet. Bland annat får du musiktips till de olika övningspassen i Jane Fondas bok - inte illa!

Musiktips!
Modernt.

En intressant spaning i både Fondas och Schwarzeneggers böcker är att de tar upp kapitel/paragrafer om missuppfattningen av att kvinnan är "det svagare könet". Schwarzenegger skriver: "Att kalla kvinnor det svaga könet är lika osant som det är löjligt" och drar sedan en historia från sitt eget liv när han kom tillbaka till Österrike på besök efter att ha vunnit Mr Universum och blev trött i armarna av att hålla i sin kusins bebis, men det blev inte mamman som konkade runt på ungen hela dagen utan minsta problem. Uthålligheten var minsann kvinnans! Känns extremt daterat, men intressant som tidsdokument över hur man försökte förändra synen på kvinnans fysiska styrka på 1980-talet.

Värt att notera är att bilderna i Jane Fondas träningsbok är tagna av Steve Schapiro, megakänd fotograf som bland annat tagit de fantastiska och ikoniska stillbilderna från filmerna Gudfadern och Taxi driver. Man kan väl känna att hans potential inte utnyttjades till max i boken, men aja. Han fick ju i alla fall plåta en modell med piratögonlapp!


PS. Tyvärr måste jag meddela att båda gummibanden till Tamille Webbs bok är spårlöst försvunna. 9 maj har ett av dem saknats i 20 år - dags att fira? Det andra försvann 21 mars 2003 - tolvårsfirande redan på lördag alltså!

måndag 16 mars 2015

Biblioteksbella är nyfiken på: Amanda!

Trogna biblioteksbesökare kan ha lagt märke till att vi sedan en liten tid tillbaka har en ny person här på biblioteket. Det är vår prao Amanda, som är här veckan ut och därmed har varit här i två veckor. Vi inser förstås att ni är nyfikna på vem hon kan tänkas vara, så Biblioteksbella ryckte såklart ut och gjorde en liten intervju.


Hej Amanda, kan du berätta lite kort om dig själv?
Jag heter Amanda Karlsson och är 14 år gammal. Jag går i klass 8 på Käppala skola här på Lidingö. Det här är min första prao. Sen i nian kommer vi att ha prao igen.

Vilket är ditt favoritämne i skolan?
Engelska är mitt favoritämne. Mitt hatämne är matte, för det är så svårt. (Amandas mattelärare är dock jättebra, vill hon lägga till).

Bor du här på Lidingö?
Vi gjorde det när jag var liten, men nu bor jag på Fågelhundsgatan i Norra Djurgårdsstaden. Jag bor där med min mamma, min pappa och min storasyster.

Vad gör du när du inte går i skolan eller är här på prao?
Jag gillar att baka. Sen läser jag en hel del också plus att jag löptränar.

Vad läser du helst?
Jag läser mest deckare och dystopier. Min favoritbok är En studie i rött, den första Sherlock Holmes-boken av Arthur Conan Doyle.

Vad tycker du om att ha prao på Lidingö stadsbibliotek?
Det är roligt, för jag har fått göra väldigt många olika saker. Jag har bland annat registrerat böcker, tryckt knappar, satt upp böcker, varit med på klassbesök med år 3 och år 7 och varit med på en babyträff.

Vad vill du bli när du blir stor då? (Bibliotekarie hoppas vi på såklart!)
Helst vill jag jobba för FBI, men det går nog inte för jag är ju inte amerikansk medborgare. I andra hand vill jag bli polis, vanlig svensk polis.


Och här har ni Amanda!


Tack Amanda för att vi fick prata en stund med dig! Vi tycker att det är supertrevligt att ha dig här som prao!

Om ett par dagar kommer Amanda att recensera en av sina favoritböcker här på bloggen, så håll ögonen öppna efter det.

torsdag 12 mars 2015

Biblioteksbella spanar: På våren

Det har väl inte undgått någon, det här att det börjar gå mot vår. Vid lunchtid stod vi en hop bibliotekarier och spanade ner mot torget, och vad får vi väl se: glada människor med ansikten vända mot solen, med solglasögon och uppknäppta jackor, många ätandes på en glass. Ett bättre och tydligare vårtecken finns kanske inte. Genast infinner sig lusten att plocka fram trädgårdshandskarna och börja gräva i jorden, sätta sig i solen med en cappuccino eller ett glas bubbel på en trevlig uteservering, eller att ge sig ut i skogen på promenad och lyssna på fågelkvitter. Vilket som, så börjar känslorna, lusten och glädjen att komma tillbaka igen efter en lång, mörk och kall vinter. Eller som författaren och poeten Dan Andersson uttryckte det:

"När våren kom med sunnanvind och solen sken i sky,
då slog mitt hjärta underbart och rymden var som ny.
Ur fordoms gångna, mörka natt en morgonglädje kom,
när kärrets högflod sköljde upp de frusna fjolårsblom."

Ur Sång till våren


onsdag 4 mars 2015

Biblioteksbella hyllar: Fjärilen från Tibet


I ett brev till en skolkamrat skrev Franz Kafka så här: ”En bok måste vara som en yxa för det frusna havet inom oss”. Kanske måste inte precis varje bok vara en yxa, ibland kan det ju räcka bra med en slö smörkniv, eller en chokladbit för det svultna barnet inom oss; men visst har Kafka rätt i att det är yxböckerna man minns starkast. En bok som verkligen rört om i mig, kanske lite mer än jag helst skulle velat, är Fjärilen från Tibet, av C J Håkansson. Det här är en skräckroman som skildrar världens undergång, och det är ju ett populärt tema. Både apokalypser och postapokalypser används ju flitigt som fond för alla möjliga sorters berättelser, men efter att ha läst Håkansson undrar man om inte alla dessa undergångsvisioner är väldigt tillrättalagda, och liksom besparar oss det verkligt skrämmande så vi får desto mer tid att gotta oss åt fallande skyskrapor, vulkanutbrott och levande döda. I Fjärilen från Tibet är det nämligen inte bara människor, byggnader och samhällen som går åt. Själva vårt språk, vår logik, vår tidsuppfattning, våra sinnesintryck; ner och upp, rätt och fel, sant och falskt, allting utmanas och bryts sakta ner av Håkanssons förstörelseiver.

Låt inte det äckliga omslaget lura dig. Innehållet är ännu äckligare.
Ett utdrag kan inte riktigt göra boken rättvisa då den liksom drabbar genom sin massverkan, men för att ändå ge en uppfattning:

Kvinnan svävade över marken, hennes vajer var av, den såg ut att ha blivit avbiten, tafsen spretade som roten på ett omkullvält träd. Hon var helt naken, benen uppdragna mot bröstet, armarna runt benen. Kvinnan skakade där hon hängde, kraftiga feberspasmer fick henne att ibland röra sig fram och åter, från sida till sida. När han kom närmare såg han att hennes skinn kokade. Huden över ryggen bubblade som vattnet i en kastrull. En flugsvärm surrade runt henne, ljudet från deras hundratals vingpar var frenetiskt, galet, ilsket. Gode Gud, var har jag hamnat?

Detta var ur inledningen, och den lätt absurda, drömlika stämningen blir bara starkare allteftersom. Och för den som tyckte att det lät lite obehagligt kan jag avslöja att det bara blir värre, så inget för den äckelmagade med andra ord. Men vill du få din verklighetsuppfattning ifrågasatt på djupet, och samtidigt njuta av ett otroligt suggestivt och poetiskt språk, ge denna den främsta av mina yxböcker en chans. Du må skakas i dina grundvalar, men du lär inte bli besviken.