fredag 26 april 2013

Mera digitalisering - Europeana

Apropå digitalisering av kulturarv som Amelie skrev om i senaste inlägget så kan jag tipsa om projektet Europeana, som drivs av en stiftelse på uppdrag av EU. Europeana samarbetar med en mängd museer, gallerier, bibliotek och andra kulturinstitutioner i Europa som öppnar dörrarna till sina samlingar och arkiv så att du kan ta del av dem via webben! De gör också virtuella utställningar som man kan ta del av HÄR. Europeanaprojektet jobbar verkligen hårt med att finnas överallt på webben, förutom deras alldeles vanliga hemsida så kan man följa deras blogg, facebook, twitter och pinterest genom att klicka sig vidare från deras förstasida som finns HÄR.


                                                   Printscreen från Europeanas Pinterest.

Allt det här fick jag nys om eftersom jag i egenskap av alumni från Centrum från Modevetenskap vid Stockholms Universitet för några veckor sen var med på en workshop som Europeana arrangerade tillsammans med Wikipedia Sverige och Nordiska museet, för att skapa fler artiklar om mode på Wikipedia. För artiklarna på Wikipedia skrivs och rättas ju som bekant av ett ganska stort gäng volontärer. De är dock för det mesta lite mer intresserade av hur t.ex. operativsystemet Linux fungerar än vad som egentligen är skillnaden mellan en jackett och en bonjour, och därför finns det en hel del faktamässiga luckor i Wikipedia. På workshopen fick vi akademiska humanister (som för det mesta bara skriver uppsatser) lära oss att skriva och redigera på Wikipedia. Jag kan verkligen rekomendera att prova på att göra det, särskilt om du har någon specialkunskap som det inte finns så mycket skrivet om! Behöver du källor och referenser finns ju alltid vi här på biblioteket till hands för att hjälpa dig till rätt hylla!

Ps. Råkar du dessutom vara lite extra intresserad av just mode och modehistoria så kan du läsa mer om det HÄR, eller så finns ju hyllan med böcker om mode på andra våningen här på biblioteket! Där finns allt från den extremt kunniga 1:e intendenten vid Livrustkammaren Lena Rangströms böcker om kunglig dräkt, till stilguider för den moderne gentlemannen.

tisdag 23 april 2013

Google och världshjärnan

2002 började Google med ett enormt världsomspännande digitaliseringsprojekt som var menat att användas för att digitalisera hela världens böcker. Projektet kom att resultera i Google Böcker, men vägen dit har inte varit helt rak. En första tanke kanske är att det är bra att alla kan få tillgång till världens litteraturarv, men ganska snart dyker en hel del frågetecken upp. Är det till exempel bra att denna digitalisering sköts av ett vinstdrivande företag? Jag vet inte hur många globala jätteföretag som vill göra en sån här satsning bara för mänsklighetens väl, men jag ställer mig frågande till att de är speciellt många. Vinstintresset går dessutom stick i stäv med böckernas upphovsrättshavares rättigheter till sina egna verk, något som Google inte gärna verkar vilja fokusera så mycket på.

En annan väldigt viktig aspekt är läsarens integritet. När du lånar en bok på biblioteket kan du vara säker på att ingen obehörig kan registrera vad du läser och när. Så fort du lämnar tillbaka boken stryks ditt lån från systemet och kan inte hämtas i efterhand. Om du däremot läser en bok som digitaliserats av Google så använder företaget all information som möjligen kan samlas om dig. Den informationen har Google sedan rätt att använda och sälja vidare, och det är just det som är en viktig del i deras affärsidé. Att använda information som handelsvara.


Om detta och mycket mer handlar dokumentären Google och det litterära världsarvet, som sändes i Svt2 den 12 april. Jag själv som inte är så lagd åt vare sig konspirationsteorier eller teknikrädsla fick en klump i magen av se den här dokumentären. Är det verkligen så att Google vill samla all information genom internet och använda den för att kontrollera hela världens informationsflöde i en slags "världshjärna"? Vilka faror finns kring att släppa på sekretess och integritet på nätet? Kan Googles informationsinsamling till slut bli ett hot mot yttrandefriheten?

Du kan se dokumentären Google och det litterära världsarvet i Svtplay t o m den 12 maj.

Vill du lära dig mer om Google? På Wikipedia kan du läsa mer om Google Böcker, och på biblioteket hittar du också boken Google-koden av Andreas Ekström. Du kan låna den som tryckt bok eller som e-bok.

fredag 19 april 2013

Intervju med Peter Fröberg Idling


Peter Fröberg Idling.

På Värdsbokdagen, tisdag 23 april, besöker Peter Fröberg Idling bibliotekets Författarscen. I höstas kom romandebuten Sång till den storm som ska komma (läs Lisas recension av boken), och boken hyllades av kritikerna och nominerades till Augustpriset. Biblioteksbella passade på att ställa några frågor till honom inför besöket.

Du debuterade 2006 med dokumentärromanen Pol Pots leende (om den svenska delegationen, med Jan Myrdal i spetsen, som besökte Pol Pots Kampuchea 1978), som hyllades av kritikerna och nominerades till flera priser. Hur var det att få så positiv respons på debuten?
- Det var mycket omtumlande. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig det intresse som funnits för boken. Jag trodde att den skulle passera helt obemärkt.

I höstas kom romanen Sång till den storm som ska komma. Hur var det att följa upp en så hyllad debut som Pol Pots leende?
- Det var rätt okomplicerat. För själva skrivandet spelar vad som händer med tidigare texter liten roll. Författande är i sig så världsfrånvänt.

I båda böckerna är Kambodja och Pol Pot i fokus. Varför har just Kambodja och Pol Pot blivit fokus för dina böcker?
- Jag hamnade i Kambodja som biståndsarbetare mer eller mindre av en slump och blev snabbt fascinerad av landet och dess nutidshistoria. I Pol Pots leende var just det dramatiska och tragiska 1970-talet huvudsaken, medan i Sång till den storm som ska komma fungerar Kambodja snarare som ett litterärt rum, än en faktisk plats.

Vad inspirerar dig och ditt skrivande?
- Poesi och promenader.

När och var skriver du helst?
- Jag skriver helst tidigt på morgonen, på en välbekant plats (eller som åtminstone inte kräver någon särskild uppmärksamhet).

Har du några tips till blivande författare?
- Att läsa mycket. Att vara envis. Att skriva som om ingen ser en.

Vad har du på gång framöver?
- Jag hoppas kunna skriva en ny roman. Och kanske en pjäs.

Missa inte Peters boktips!
Om du inte hunnit hämta eller boka gratisbiljetter till Författarscen med Peter Fröberg Idling, så kan du ha tur att det finns kvar. Kom in och hämta i bibliotekets expedition eller boka på webben!

tisdag 16 april 2013

Gästinlägg och boktips

Hej, jag heter Sofia Granberg och går i klass 8c i Högsätra skola. Nu under två veckor har jag gjort min prao här på biblioteket. Jag skulle vilja tipsa om några av mina favoritböcker, som inte har särskilt mycket gemensamt utom att de är ganska gamla och kan kallas klassiker. Att börja läsa någon gammal bok kan kanske kännas tråkigt, men det är oftast en positiv överraskning och värt det. Men att de fortfarande blir lästa bevisar att de är klassiker av en anledning: de påverkas inte av tiden, utan är alltid lika aktuella.


Alltså, topp tre: A Clockwork Orange skrevs 1962 av Anthony Burgess, och utspelar sig i en påhittad, mörk framtid. Samhället håller på att störta samman och våldet är på rekordnivå, ungdomsgäng som det huvudpersonen Alex är med i rånar, mördar och misshandlar. Till slut blir han fast, och döms till fängelsen för mord. Han får en möjlighet att ta del i ett experiment vilket skulle göra att han kan släppas fri på en gång. Den nya behandlingen som ska prövas visar sig vara en form av hjärntvättning, och efter den kan han släppas ut i samhället igen som en zombieliknande, halvdöd människa, oförmögen till våld. Boken handlar mycket om den fria viljan, och om staten kan ha rätt att beröva någon den för att motverka brott. Alex kommer aldrig skada någon igen, men han har samtidigt blivit av med hela sin personlighet och är knappt en egen individ längre. Förutom handlingen, som är fantastisk, är det nästan värt att läsa boken bara för språkets skull. Den är väldigt bra skriven, och författaren har mer eller mindre uppfunnit ett eget slangspråk som karaktärerna pratar. Det ska föreställa någon slags ryskengelska, och i början förstår man knapp någonting när helt påhittade ord dyker upp. Efter ett tag börjar man känna igen uttrycken och kan gissa sig till vad de betyder, men det är ibland rätt klurigt att läsa. Jag tyckte att boken var otroligt bra, och att fler borde läsa den. Frågorna som tas upp känns lika viktiga nu som någonsin.

Pesten skrevs 1947 av Albert Camus. Den handlar om hur en extremt smittsam sjukdom kommer till en liten stad i Algeriet. En sommardag dyker plötsligt råttor upp på gatorna, stora mängder råttor som dör i massor. Överallt ligger de döda i stora högar. Snart smittas de första människorna. Staden sätts i karantän och kaos utbryter när fler och fler insjuknar och dör i en sjukdom som börjar likna pesten. Boken handlar om hur enskilda personer och samhället som helhet reagerar i en krissituation. Bland annat följer man en läkare som ska försöka hjälpa människor, vilket verkar allt mer omöjligt. När det är som värst dör hundratals människor varje dag, och än fler smittas. Den handlar också om en journalist, som tidigt blir skickad dit för att rapportera om den mystiska smittan. Då sätts staden i karantän för att stoppa spridningen, och han får inte resa därifrån. Han är fast precis som alla andra. Myndigheterna försöker desperat hålla ordning och få människor lugna. De försöker få det att låta som om färre har dött än vad som är fallet i sina rapporter, men allt är förgäves och snart råder allmän panik. Det här är en av mina absoluta favoritböcker. Den är så bra uppbyggd: från hur ingen trodde att det var någonting allvarligt i början, sedan långsamt värre och värre tills det var en fullkomlig katastrof.

1984 skrevs 1948 av George Orwell och var tänkt som en skildring av hur världen kanske skulle se ut år 1984. Precis som i A Clockwork Orange är det en mycket dyster framtidsbild, en dystopi. I 1984 har en diktaturstat all makt, och kan alltid se dig. Övervakningskameror finns överallt, och människor som råkat göra eller säga fel ”försvinner”. Reklam och propaganda finns överallt, och då och då påstås det att man är i krig med en av de angränsande supernationerna för att skrämma folk och få dem att lita på staten eftersom den skyddar dem. Man krigar i påhittade krig för att öka produktionen och försäljningen för att landet ska kunna gå runt. Framtidsteknik finns för att t.ex. massproducera böcker och poplåtar genom att mata stora maskiner med ord som blandas om och spottas ut i nya ordningar. Barn är så hjärntvättade att de anger sina egna föräldrar om de misstänker något. Huvudpersonen Wilson jobbar på ett av ministerierna, ”sanningsministeriet” som sprider propaganda och försöker hålla sanningen dold för folk. Han börjar fundera över om det han gör är rätt, och varför det ser ut som det gör. Men han råkar göra ett felsteg, och eftersom ”Storebror” alltid ser honom blir han snart intagen till ”kärleksministeriet”. Sanningsministeriet sysslar med lögner, och kärleksministeriet med tortyr. Boken är väldigt bra, den är ganska skrämmande men det är precis det som är meningen. Den är minst lika aktuell idag som när den skrevs, om inte mer. Jag tänker mycket på Nordkorea, där människor på samma sätt blir hjärntvättade att villkorslöst älska en ledare. När den förre diktatorn där dog grät människor på gatorna, vilket känns obehagligt likt vad som skulle hända om samma sak skett i 1984.

Sofia Granberg

 

måndag 15 april 2013

Intervju med Klara Krantz




I januari i år kom Uppsalastudenten Klara Krantz ut med sin debutroman Ge mig arsenik. Eftersom vi på Biblioteksbella tycker så himla mycket om boken, ställde vi lite frågor till Klara om boken och hennes skrivande.

Vad handlar din bok Ge mig arsenik om?
Den handlar om en femtonårig tjej som är ganska ensam men som har kommit på att hon är ett geni.

Hur gick det till när du skrev boken?
Det började med att jag hittade huvudpersonen Elsa, hennes röst, och så skrev jag massa text utifrån det. Och så började det hända henne saker, och så växte texten liksom fram så. Men det tog ganska lång tid innan jag fattade vad som var handlingen, kanske kan man säga att den kom sist av allt. På samma sätt har det nog varit med researchen, att jag skrivit först och kollat upp saker sen. Till exempel skrev jag den scen där Elsa och hennes mamma tittar på ett tv-program där Håkan Hellström är med utifrån hur jag mindes det när jag såg intervjun för många år sen, och efteråt youtubade jag för att se hur väl det stämde med hur intervjun faktiskt var....

Gör du något speciellt för att komma i rätt stämning när du ska skriva?
Ja, musik är viktigt. För att komma i stämning till att skriva på den här boken har jag, förutom att lyssna på Håkan Hellström, lyssnat på massa hiskelig nittiotalsmusik som för mig är förknippad med med högstadietiden. Men annars tror jag väldigt mycket på att bara sätta sig vid datorn, så brukar inspirationen komma när jag väl börjat skriva.

Vad är det svåraste med att skriva?
Jag tror att det svåraste är att helt glömma det där med bra och dåligt, att inte värdera sin text. Jag måste alltid låtsas att ingen nånsin kommer läsa det jag skriver, för att våga skriva.

Vad är din akilleshäl som författare?
Motsatsen till skrivkramp: Jag har en tendens att skriva väldigt mycket text och sen slita med att förstå mig på och få ordning på den.

Vilken är den mest minnesvärda läsupplevelse du haft?
Oj, omöjligt att välja en... Men en bok som var väldigt viktig för mig var Fittstim, den kom när jag var typ fjorton och blev ett feministiskt uppvaknande.

Vad läste du i tonåren?
Allt från bamsetidningar till Existensialismen är en humanism.

Har du något tips till andra som skriver?
Försök att strunta i det där med bra och dåligt, för det finns inte. Skriv och skriv och skriv och gå en skrivarkurs, för det är alltid nyttigt att låta andra läsa ens text, och träffa andra som också skriver.


Vill du läsa bibliotekets recension av Ge mig arsenik, så hittar du den här.

Bilden ovan är lånad från www.unt.se

fredag 12 april 2013

Maria Sveland - Hatet

I helgen läste jag ut Hatet, Maria Svelands nya bok om antifeminism och rasism som kom ut för någon månad sen. Jag har haft den hemma ganska länge (förlåt du låntagare som kanske stod i kö!) men inte riktigt orkat läsa den, det kändes bara lite för tungt. Jag var nämligen händelsevis på en föreläsning med Sveland i januari då hon pratade om boken, och efter den föreläsningen kände jag mig bara helt slut på något sätt. I Hatet knyter Sveland ihop flera antifeministiska och rasistiska fenomen som dykt upp de senaste åren och gör sambanden väldigt tydliga. Det är ärligt talat oerhört jobbigt, lite som att man tog det blå pillret och kastas ut ur Matrix och sen kan man inte riktigt backa till sitt bekväma och trygga liv som man hade innan! Jag tycker dock att det är en himla viktig bok, så jag vill verkligen rekomendera den. Den är tunn och lättläst och väldigt to the point. Läs!


Sveland har ju dock fått en del kritik för att bara porträttera vit, svensk medelklassfeminism, bland annat i en debattartikel i DN av Lidija Praizovic som du kan läsa här. I senaste Bang hade dessutom Devrim Mavi, som var med och startade Fi en mailkonversation med Praizovic om just kombinationen invandrare och feminist. Himla intressant tycker jag, så vill du följa den diskussionen är du välkommen in att läsa Bang hos oss, eller så kan du hitta artikeln här.

onsdag 10 april 2013

Intervju med Magnus Nordin


Den 17 - 19 juni kommer, som vi skrivit om tidigare, Magnus Nordin hit och håller i bibliotekets skrivardagar. Självklart blir man lite sugen på att veta lite mer om hur Magnus tänker om sitt eget skrivande, så Biblioteksbella tog tillfället i akt och ställde några frågor om det.

Hur börjar arbetet med en ny bok för dig?
Alltid med en idé. Historien är sällan färdigplanerad när jag sätter mig och skriver. Det viktiga är att idén har en spännande premiss, t ex: Vad skulle hända om ett gäng ungdomar tog lagen i sina egna händer och började jaga nätgromare och våldtäktsmän? Det är idén till min senaste deckare. Det är också viktigt att hitta ”rätt” inledning eftersom de första meningarna kommer att sätta tonen för hela berättelsen. Sedan skriver jag från sidan ett och framåt.

Gör du research och i så fall hur?
Jag googlar bilder och fakta. Behöver jag experthjälp ringer eller mejlar jag. Jag har en poliskontakt i Uppsala som har hjälpt mig mycket med min senaste bok.

Var skriver du helst?
Hemma i mitt arbetsrum.

Gör du något speciellt för att komma i rätt stämning när du ska skriva?
Jag dricker kaffe och kollar mejl innan jag kommer igång med skrivandet. Man behöver lite uppvärmning.

Vad är din akilleshäl som författare?
Jag tror att alla författare är bra på olika saker. Jag tycker att det är roligt att skriva dialog, skapa karaktärer och bygga upp spänning – och tror också att jag är bra på det.
Bildspråk är inte min starka sida och jag använder det därför ganska sparsamt.

Vad är det svåraste med att skriva?
Du är ensam och har ingen att bolla med. Bokförlaget är visserligen till ovärderlig hjälp. Duktiga redaktörer som läser, granskar och kommenterar. Men det är din text och du kan inte skylla på någon annan om det inte blir så bra.

Har du något tips till andra som skriver?
Lär dig hantverket! Skriv om det som intresserar dig. Var självkritisk. Ha inte för bråttom med att bli publicerad (om det är ditt mål med skrivandet). Skriv och skriv om. Och ha kul!
Först och främst skriver jag för min egen skull. För att jag tycker om att berätta historier. För att jag gillar själva skrivandet, leken med meningar, ord och bokstäver.
Jag visste redan när jag var liten att jag var bra på att skriva, läsa och ”hitta på” historier och fick också beröm av föräldrar, lärare och kompisar. Det uppmuntrade mig att fortsätta. Jag visste att jag hade en talang. Något jag var bra på.


Anmälan till skrivardagarna är öppen från och med idag, till och med den 30 april. Hur du anmäler dig samt övrig information, kan du läsa mer om här.

fredag 5 april 2013

Intervju med Nina Ulmaja


 
Tisdag 9 april besöker 2012 års Augustprisvinnare i barn/ungdomskategorin Nina Ulmaja biblioteket. Så Biblioteksbella passade på att ställa några frågor till Nina inför hennes författarbesök.
 
Förra året kom debuten ABC å allt om D, och med den vann du Augustpriset i kategorin Årets svenska barn/ungdomsbok. Hur kändes det?
Ofattbart och alldeles fantastiskt. Jag hade ju hört att faktaböcker aldrig vinner i barnboksklassen så jag var övertygad om att det var så till och med när jag satt i Konserthuset på prisutdelningen. Jag trodde att jag hörde fel när Daniel Sjölin ropade ut vinnaren: ABC å allt om D.
 
Hur kom du på idén att skriva om alfabetet och bokstäver?
Mina 5-åringa tvillingsöner frågade mig, ”bokstavsexperten”, de mest självklara frågorna om alfabetet. Varför ser bokstäverna ut som de gör? Vem uppfann dem? Och jag kunde inte svara. Jag insåg att vi har en kollektiv kunskapslucka om vårt skriftspråk. Och jag letade efter en bok som kunde förklara detta och insåg till slut att jag nog får göra den boken själv.

Hur var det att gå från att jobba med formen av böcker som designansvarig på Albert Bonniers förlag till att även skriva en bok?
En utmaning, en lustfylld utmaning! Skrivandet var enkelt i jämförelse med att göra bilderna. Och att få jobba med helheten på det här sättet var det roligaste jag gjort i arbetsväg.
 
Är det fler böcker på gång?
Det kanske inte är rätt att säga ”på gång” eftersom min bokprocess är så långsam. Det tog mig 5 år att göra ABC å allt om D. Jag har några bokidéer jag håller på och bearbetar just nu. Nån gång kommer det något mer.
 
Du jobbar ju som sagt som designansvarig på Bonniers och har formgivit många böcker. Har du något favoritomslag/bok som du formgivit? I så fall, varför är just den din favorit?
Å det är en svår fråga. Jag har formgivit över 200 omslag. Kanske är En dramatikers dagbok av Lars Norén det bästa? Den fick Brons i tävlingen Best Book Design from all over the World för några år sedan. Och jag tycker om boken för helhetsarbetet och det icke insmickrande uttrycket.
 
Vad har du på gång framöver?
Jag ska hålla en workshop om bokstäver på Junibackens bokfestival (26:e maj) och har några bokprat inbokade på Världsbokdagen. Annars gnuggar jag på mina nya bokidéer för fullt. Och formger andras böcker.
 
 
Passa på att se vilka böcker som Nina Ulmaja tipsade om under rubriken Författartipset!
 
Har du missat att hämta gratisbiljett till Författarscen med Nina Ulmaja? Skynda in till biblioteket och hämta en biljett eller två, ring på telefon 08-731 37 70 och lägg undan eller boka på webben!