torsdag 31 januari 2013

Sju snabba med Sara Kadefors


Inför Författarscen med Sara Kadefors lördag 9 februari på biblioteket, passade vi på att ställa några frågor till henne. Och här är svaren!

Du skriver ju för barn, unga och vuxna. Skiljer sig skrivprocessen åt beroende på vilken målgrupp du skriver för?
Nej, det är alltid samma jobb. Man måste ha en bra historia som man försöker berätta på bästa sätt. Om man tar berättelsen och sina karaktärer på allvar blir det bra, annars inte. Att locka in läsare, oavsett ålder, i berättelsen och få dem att vilja stanna där är utmaningen.

Är det någon målgrupp som du gillar bäst att skriva för?

Nej, jag tycker att det är kul att skriva för alla åldrar, men tror inte att jag är bäst på berättelser för de allra minsta barnen.

Du slog igenom med buller och bång med unga vuxna-romanen Sandor slash Ida. Sedan dess har det blivit tre vuxenromaner, två barnböcker och en ungdomsroman. Kommer det fler romaner för unga vuxna?
Ja, det gör det. Just nu skriver jag på en ungdomsbok. Det var tolv år sen sist så det kändes som det var dags igen. Men boken efter den här blir en vuxenbok. Jag har redan temat klart och en del av berättelsen i huvudet. Det känns jobbigt att man börjar bli äldre och inte har obegränsad tid kvar att skriva alla historier man vill.

Har du något speciellt minne kopplat till bibliotek eller läsning?
Jag älskade biblioteket när jag var liten. Det fanns ingenting att göra där jag bodde, så biblioteket blev en plats där man kunde drömma sig bort till andra världar. Mina vänner från då har berättat att jag lånade skitmånga böcker hela tiden medan de bara lånade en. Jag läste som en galning och skrev egna böcker. Jag tror att biblioteket var väldigt betydelsefullt.

Du skriver ju som sagt för olika åldrar, läser du lika blandat?

Jag läser bara vuxenböcker. Bara för att man skriver för barn och unga betyder det inte att man automatiskt vill läsa barn- och ungdomsböcker. Jag tycker att skrivandet är roligare och mer lustfyllt än läsandet nu förtiden. Tyvärr! Men när man får en bra bok i handen blir man ju överlycklig förstås.

Vad läser du just nu?

Jag läser en klassiker, To kill a mockingbird (Dödssynden på svenska) av Harper Lee, från 1960, en bok om rasmotsättningar och dess konsekvenser. Den är otroligt välskriven och intressant.

Vad har du på gång framöver?
Ungdomsboken, som sagt, och ett par filmprojekt som jag hoppas på. Men film är svårt och har en tendens att inte bli av.

Psst, det finns gratisbiljetter kvar till Kulturlördagens författarscen med Sara Kadefors. Så missa inte tillfället att lyssna på Sara Kadefors på Lidingö stadsbibliotek lördag 9 februari kl 14.00. Skynda att hämta, ring och boka eller boka biljett på webben!

fredag 25 januari 2013

Ny pekboksbästis

Pekböckerna är ett evigt problem för oss som plockar ihop boklådor till förskolor och försöker balansera representationen i böckerna. Ett absolut minimikrav är att andel flickor och pojkar är ungefär lika stora i böckerna. Vad gäller vanliga bilderböcker finns inget problem, men pekböckerna/små bilderböcker verkar ha fastnat bland Totte, Max och Ludde. Därför blir jag så glad när det kommer bra böcker för de minsta med en tjej i huvudrollen. Och nu har jag en ny favorit.

Alla kläder på handlar om en flicka som hjälpt och påhejad av nallen får på sig i tur och ordning strumpor, tröjan och till sist nappen. Det som gör den så fin är samspelet mellan Lotta Olssons rytmiska text och Charlotte Ramels uttrycksfulla bilder.

Till exempel:

"Först ska första strumpan på
Andra strumpan: det ska gå"

Och så en bild där nallen med beslutsam min trär på en strumpa. Upp och ner.

Och kolla: det slutar lyckligt!

onsdag 23 januari 2013

Fyra snabba med Karolina Ramqvist


Inför författarbesöket passade vi på att fråga Karolina Ramqvist några snabba mejlfrågor.


Din senaste roman Alltings början utspelar sig på 90-talet, vad är ditt starkaste minne från den tiden?
Oj. Det är nog staden. Att upptäcka städer. Och hur alla fysiska rum var så viktiga, mycket viktigare än de är nu. 


Feminismen är en röd tråd i romanen. Vilken är den viktigaste frågan för kvinnor i Sagas ålder i dag, tycker du? Jag tycker fortfarande att det kan vara bra att tänka i termer av olikhet och konflikt och skillnader, och inse att det kanske inte finns en fråga som är Den Viktigaste, ens för en viss generation. Man måste nog vänja sig vid skillnadernas komplikation, att alla är olika och har olika intressen. Så om jag måste välja säger jag att det viktigaste är att omforma drömmen om en stor och allomfattande kvinnorörelse till en dröm om ett nät av allianser där kvinnor, människor, i vitt skilda situationer kan skapa förändring utifrån en idé om solidaritet med varandra.


Vad läser du just nu?
Jag läser Bodil Malmstens Så gör jag!, om att skriva, och forskaren Jenny Lantz skrift om kvalitet och jämställdhet på filmområdet. Och Gertrude Steins Ida - en roman och Johannes Anyuru. 


Vad har du på gång framöver?
Jag skriver på ett filmmanus och en ny roman.

Vad det är för filmmanus och ny roman som är på gång, får ni som lyckats haffa en gratisbiljett till kvällens författarscen passa på att fråga!


Hon tipsar också om sina favoritböcker. Och här är listan:

Älskaren av Marguerite Duras
Enskilda samtal av Ingmar Bergman
Jordens fördömda av Frantz Fanon
För Lydia av Gun-Britt Sundström
Frihet av Jonathan Franzen
Min kamp 2 av Karl Ove Knausgård
A amall place av Jamaica Kincaid: 
Baise moi av Virginie Despentes
The abeng av Michelle Cliff

Här kan du kolla in vilka vi har på biblioteket och om de finns inne: Bibliotekskatalogen

Ett urval av tipsen finns också skyltat med på Röda väggen och alla tips läggs ut på webben under Författartipset.


tisdag 22 januari 2013

Hedersknyffel fick hedersbaggen

Igår var det Guldbaggegala igen.
Den underbara filmen Äta Sova Dö fick en massa priser, välförtjänt. Dock var den mest välförtjänta baggen, enligt mig, den som Hans Alfredson fick. Hedersguldbaggen.
Om du vill veta varför tycker jag att du ska titta på Äppelkriget, eller kanske Jim och Piraterna Blom. Min personliga favorit är den underbara klassikern Att angöra en brygga. Eller vänta, kanske Picassos äventyr, eller Släpp fångarne loss det är vår... Svåra val det här. Vi har iallafall både Äppelkriget och
Släpp fångarne loss på dvd, samt hans böcker.


Att han också halvt om halvt tog galapubliken som gisslan med ett tal av episka mått, det är bara härligt. Heja Hasse!

tisdag 15 januari 2013

A Royal Affair

I torsdags blev det klart vilka filmer som nominerats vid årets Oscarsgala (som faktiskt är den 85:e i ordningen), och jag blev väldigt glad över att se så pass många nordiska filmer representerade. I kategorin för dokumentärfilmer hittar vi svenska Searching for Sugar Man som regisserats av Malik Bendjelloul och som redan tagit hem två priser vid den prestigefyllda Sundance-festivalen. I kategorin för bästa utländska film (eg. film som till största delen producerats utanför USA) finns ytterligare två nordiska kandidater, nämligen norska Kon-Tiki (biopremiär 22 mars) och danska A Royal Affair


A Royal Affair kretsar kring det danska kungahuset under det sena 1760-talet och tidiga 1770-talet. Vi får följa den engelska prinsessan Caroline Mathilde som vid 15 års ålder blir drottning över Danmark. Livet vid det danska blir dessvärre inte lätt. Kung Christian VII har allvarliga psykiska problem och super och lever rövare på Köpenhamns gator och bordeller. Samtidigt är hovet väldigt strikt och landet styrs till stor del av en reformovänlig konselj med rötter inom kyrkan, något som hämmar den frisinnade unga drottningen och avskiljer henne från resten av hovet.

Livet vid det danska hovet kullkastas däremot när den dansktyske och upplysningsvänlige Johann Struensee utses till kungens nya livmedikus. Ingen går säker för förändring, vare sig Caroline Mathilde eller ens hovet. 

Filmen är alldeles fantastisk, speciellt skådespelarinsatserna är i toppklass. Svenska Alicia Vikander är fenomenal som Caroline Mathilde och även Mads Mikkelsen som Struensee gör en väldigt bra insats. Som kostymfilmsälskare så tycker jag att det gör alldeles för få filmer om nordisk historia, och nu håller jag tummarna på att A Royal Affair kan skapa någon slags nordisk filmtrend så att vi får se film om svensk historia också. 

A Royal Affair är under inköp på biblioteket, du kan inte låna den än men däremot ställa dig i kö. 

lördag 12 januari 2013

Författarscen med Karolina Ramqvist



Du har väl inte missat att Karolina Ramqvist kommer till oss onsdag 23 januari? Om du har det, så är det dags att hämta gratisbiljett på biblioteket eller boka på webben.

Du kan också kolla in vad vi har planerat resten av vintern i vårt programblad som du kan hämta på biblioteket eller se på webben här.

Välkomna till en fantastisk vår på Lidingö stadsbibliotek!

fredag 11 januari 2013

Dystopibonanza ftw!


Under julen så vill man ju läsa spännande böcker. Så det gjorde jag. Lite spänning med S. J. Bolton (ett hyllningsinlägg till henne kommer sen), men också en hel hög med dystopier blev det före, under och efter jul. Och de är ju oftast spännande. Det är något med mörkaste december som gör att det passar extra fint med dystopier just då.

Jag hade bland annat sparat den hyllade och omskrivna Divergent av Veronica Roth. Så den högg jag tänderna i när jag låg i soffan under en hög med filtar och vårdade den årliga julförkylningen. Eftersom jag klämt en hel del dystopier, och efter Hungerspelen känns det som att det gödslas med sådana böcker, så sväljer jag inte allt med hull och hår. Hyllningsånger brukar jag också ta med en nypa salt. Därför öppnade jag första sidan med en aning skepsis.

I Divergent får vi följa Beatrice Prior som lever i ett framtidens Chicago där staden och människorna är indelade i fem olika falanger: De ärliga, De osjälviska, De tappra, De fridfulla och De lärda. Beatrice är 16 år och det är dags för henne att välja den falang som hon ska tillhöra resten av livet. "Falang före blod", säger man. Hon är född i en osjälvisk familj, där man tar hand om de falanglösa, klär sig i grå kläder, får titta sig i spegeln var tredje månad och äter inte speciellt spännande mat. Allt för att inte sätta sig själv i främsta rummet. Innan valceremonin får alla 16-åringar genomgå ett simuleringstest för att se vilken falang som de passar bäst för. Efter valceremonin måste alla genomgå en initieringsprocess i den falang de slutligen väljer. Och väljer de en annan än falang de är födda in i - måste de lämna sin famlij. För gott.

Under tiden för Beatrices val börjar det spridas propaganda mot De osjälviska från De lärda. De osjälviska är nämligen den falang som styr staden eftersom de inte skulle göra något själviskt. De lärda menar dock att de är allt annat än osjälviska och sprider rapporter som smutskastar de styrande. Man anar att något ligger och pyr - något som kommer att utlösa en kris bland falangerna.

Och nu kan jag liksom inte berätta mer om vilken falang Beatrice väljer och vad som händer sen. Men Beatrice bär på en hemlighet - en farlig sådan. En hemlighet hon inte får berätta för någon. Väldigt spännande!

Även om jag gillar Divergent så är det en del element som stör mig i boken. Beatrice val känns självklart och kommer inte som någon överraskning. Inte heller att hon klarar allt galant. En kärlekshistoria finns så klart med. BUT WHY?! Varför måste det alltid klämmas in en kärlekshistoria mitt i allt? Jag. Fattar. Inte. Poängen. Är det för att det inte ska vara allt för eländigt? Pallar vi inte det? Jag blir i alla fall skitirriterad. Men det kanske bara är jag. Klart läsvärd i alla fall och jag vill definitivt läsa om hur det går för Beatrice.

Jag klämde också Lauren Olivers uppföljare till Delirium som heter Pandemonium innan jul. Inte i samma klass som första boken, men också läsvärd, och sista boken i trilogin ska komma på engelska i februari. Hurra!


Jag väntar också spänt på uppföljaren till Tahereh Mafis Rör mig inte! som kommer i vår. Och så klart på Scarlet - uppföljaren till Cinder (som jag skrev om tidigare).

Förutom i bokväg så kommer det ju bli dystopibonanza på bioduken också. Divergent blir film och kommer nästa år, liksom sista filmerna (!) - japp, Mockinjay ska bli två delar - av Hungerspelstrilogin. Andra filmen i Hungerspelen - Catching fire - kommer i år.

I veckan skyltar vi med dystopier och framtidsskildringar på Röda väggen, så kom in och frossa i dystopier! Vad ser ni fram emot i bokväg 2013?

onsdag 9 januari 2013

Normkritik och tidskrifter

En av de mest delade länkarna på sociala medier i måndags gick till en artikel vid namn No more babies av frilansskribenten Tomas Hemstad, som tidigare bland annat skrivit boken Bögjävlar.

I artikeln diskuterar Hemstad hur kärnfamiljsnormen innebär att barn blir en obligatorisk ingrediens i vad som anses vara ett meningsfullt och kollektivt liv. Att leva utan barn blir därmed att anses egoistisk, ytlig och omogen, oavsett hur personen ifråga verkligen förhåller sig till andra människor.

Vidare, menar Hemstad, krymper utrymmet i dagens Stockholm kring de barnlösa/barnfria som inte längre passar in i den ganska trånga normen av vad en vuxen människa är. Som Hemstad skriver ”Kaféer gick från att vara rökiga tillhåll för skolkande elever, arbetslösa och kulturarbetare till att bli fräscht upplysta lattebarer för stressade föräldrar i farten.”

En mycket intressant artikel och den som vill kan också lyssna på det inslag på P1 Morgon imorse där Hemstad utvecklar sina tankar om att familjebegreppet måste vidgas i samtal med Mamas chefredaktör Rebecka Edgren Aldén.

Artikeln publicerades ursprungligen i RFSU:s tidning Ottar, som kom till biblioteket redan för en knapp månad sedan. Detta spelar väl inte så stor roll, tid är en rätt överskattad aspekt. Viktigare är att hela numret innehåller fler intressanta artiklar på temat familj och de allra flesta finns inte tillgängliga på hemsidan.

Däremot finns de på biblioteket. Låna en fåtölj och läs hela senaste numret av Ottar här. Vill du kan du också låna hem tidigare nummer - Ottar sparas i tre år.

I katalogen kan du se vilka tidskrifter biblioteket prenumererar på. (PS: Vi har även Mama).