tisdag 31 juli 2012

Tre filmer om kärlek

Så som vädret ser ut skulle jag vilja tipsa er om tre sorgliga, vackra och ärliga filmer om kärlek som passar en regnig dag (jag tillhör dock typen som ser på film trots strålande solsken). Filmerna skildrar tre olika par som kämpar för sin kärlek på olika sätt. Så här underbart, skrämmmande och skört kan det vara att vara kär.

Weekend:
Huvudpersonerna är Russel och Glen som träffas ute på en gayklubb. Glen följer med Russel hem och Russel inser omedelbart att Glen kan vara Mannen han väntat länge på. Så tycker inte Glen. Det var länge sen jag grät till en kärleksfilm som jag gjorde till den här (senast var nog Brokeback Mountain). Jag erkänner, jag har en förkärlek för män som älskar män men egentligen är det inte komma-ut temat som är i fokus (även om det berörs) utan att våga satsa på kärleken. Att våga kämpa trots hinder. Flera gånger ville jag skrika: "Men skärp dig, Glen, ser du inte vilken fantastisk man Russel är. Han är sexig, intelligent och snäll. Våga, för helsike!!!". På ett naket och fint sätt visar filmen vad kärleken gör med oss människor. Den gör oss starka men ack så svaga samtidigt. Ta med en stor godispåse och näsdukoch se den på bio idag.





En öm kyss:
Här är det katolska Roisin och muslimske Casims kärlek som skildras. Till skillnad från Weekend slutar det lyckligt. Paret bor i Glasgow och har många fördomar att kämpa mot. Inte enbart religion utan även tradition, klass och politik. Som det brukar vara i en Ken Loach-film. En film som tror på människan och kärleken. Men man måste kämpa och våga gå mot strömmen. Det vackra kärleksparet har en personkemi som gör att man som tittare verkligen tror på dem.


Kyss mig:
Och så en svensk film. "Åh nej, säger de flesta. Svensk film som är så dålig!". Men tro mig, det här är bra. Och vackert. Och sensuellt. Om Mia och Frida som möts. Attraktion uppstår men en av dem har inte tagit steget ut ur garderoben . Mitt hjärta lider med Frida som spelas av Liv Mjönes. Hon spelar så bra och hennes ögon säger så mycket. Mia vågar inte lämna sitt trygga medelklassliv med Tim som är hennes blivande man. Honom tycker jag också så synd om. Det är ju inte hans fel att Mia har blivit kär i Frida. Mia tycker jag inte om i början men efter ett tag förstår jag henne. Det kanske inte är så lätt att göra omgivningen besviken. Att inte leva upp till alla krav som ställs på en. Ruth Vega Fernandez som Mia är magiskt bra som en recensent skrev. Ett minus för slutet. Kunde de inte ha kommit på något bättre?

torsdag 26 juli 2012

Allmänt hyllande av New York

New York är som alla redan vet världens bästa stad (även om man av den här bloggen kan luras att tro att Berlin vinner epitetet). Anledningarna är många men kan sammanfattas med bredden. Typ allt finns, både den äckligaste maten (alltså våfflor med friterad kyckling och lönnsirap – varför?) och den godaste (veganparadis). Man kan under en slumpmässigt vald vecka titta på trista hipsters i Brooklyn, sjunga karaoke med hårdrockare, hänga i en park där någon drar runt utklädd till gorilla utan att ingen i omgivningen vet varför eller ens bryr sig särskilt mycket, kolla på en improvisationsmusikal och i verkligheten se barn som duschar i en trasig brandpost (ungefär definitionen av amerikansk tv-serie för mig). Till exempel. Man kan också förundras över livsfarliga cyklister som cyklar mot rött, mot trafiken och mot överlevnadsodds.

Men framförallt kan man bli helt lycklig över hur alla pratar med en, visar en vägen, frågar om allt möjligt och bara ser varann. Ni vet Singles, grunge-90-talsfilmen där Bridget Fondas karaktär skär ner sina pojkvänskrav till någon som säger Bless you när hon nyser? Jag fattade ju inte det när jag såg (och stilinspirerades av) den på 90-talet men nu inser jag hur sjukt oartig man måste vara för att inte muntligt välsigna någon man känner. Matt Dillon var verkligen inget vidare Boyfriend material.

Hur som helst, New York är ju förutom fantastiskt också helt absurt stort så man behöver någon som guidar en. Men alla som liksom jag gärna låtsas infödda direkt vet att det tar emot att plocka upp en guidebok när man försöker verka cool och hemma. Därför har jag det ultimata tipset: New Yorkboken av Martin Gelin och Eva Wisten. Den har lite allt möjligt och det allra bästa är att den är i pocketformat. Den är alltså inte alls lika tung som de andra guideböckerna (varför är de så tunga?) men framförallt kan man om man döljer framsidan låtsas att man bara är lite uttråkad och läser i en himla spännande roman under tiden. Tillsammans med en karta i mobilen är man perfekt rustad för att passera som New Yorkbo.

För övrigt skriver samme Martin Gelin i dagens DN om mindre trevliga sidor av USA. Länk här.

PS Jag ville egentligen illustrera detta med en bild av Matt Dillon i Singles men upphovsrätten kom i vägen. Så det blir en bild från 5 pointz i Queens istället.

tisdag 17 juli 2012

Den eviga sommarboken

Det finns en bok som doftar sommar lite mer än andra. Ni vet, sommar på det där nostalgiska sättet som man minns att somrarna var när man var barn. Alltid fint väder med bad, lek och blomplockning på skogsängar. Fast när jag tänker tillbaka på riktigt så var det nog så att somrarna också till stor del bestod av regniga tältsemestrar där man blev både myggbiten och förkyld. Annars hade jag nog inte hunnit läsa så pass många böcker som jag faktiskt gjorde. Av alla böcker som jag plöjde under somrarna är favoriten nummer ett utan tvivel Maria Gripes moderna ungdomsklassiker Tordyveln flyger i skymningen.


Ingen skriver ungdomsromaner som Maria Gripe, och som med de flesta av hennes böcker får vi här ta del av spänning och mystik blandat med svensk sommaridyll. Boken utspelar sig en sommar i det fiktiva småländska samhället Ringaryd och kretsar kring ungdomarna Jonas, Annika och David. Ungdomarna har fått i uppgift att vattna växter och blommor vid Selanderska gården, och väl där hittar de en packe gamla brev från 1700-talet som leder in dem på en jakt efter en egyptisk staty som ska finnas gömd någonstans i Ringaryd.

Många kommer säkert ihåg att Tordyveln flyger i skymningen gått som sommarföljetong i radio, för första gången 1976. Faktum är att det var följetongen som blev till bok, och inte tvärt om. Både boken och följetongen finns att låna på biblioteket. Om de skulle vara utlånade finns Tordyveln flyger i skymningen även som e-bok, och det gör också flera andra av Maria Gripes böcker, bland annat Skugg-serien.

torsdag 12 juli 2012

Svårsläppt och svårplockat

Anthony Rochester heter en man från Tasmanien som komponerar trevliga popmelodier. På skivan från 2005, med det tilltalande namnet Music for librarians, förekommer en låt titulerad Unputdownable.  Ett begrepp som enligt thefreedictionary ska förstås på följande vis: “So well written and entertaining as to be difficult to put down” eller “(Literary & Literary Critical Terms) (of a book, esp a novel) so gripping as to be read right through at one sitting.”Någonting välskrivet och läsvärt som är svårt att lägga ifrån sig helt enkelt.
Är du inte redan försedd inför semestern är det bara att titta förbi. Unputdownables har vi nämligen gott om. Min egen sommarbok, James Joyces Ulysses, var för övrigt länge för mig snarare en unpickupable. (Den väger en hel del) Men med den nya översättningen tänkte jag ge den ett försök. Fråga mig inte i höst om jag är klar!

torsdag 5 juli 2012

Biblioteket under jord

Biblioteksbella vill passa på att tipsa om en riktig webbpärla för moderna bibliofiler. Underground New York Public Library är en blogg som publicerar bilder föreställande läsande personer som åker med New Yorks tunnelbana. Här läses allt från klassiker som Illiaden till självhjälpsböcker, alltid med ett stenhårt tunnelbanesäte istället för läsfåtölj.


Efter att jag börjat föja Underground NYPL så lägger jag mycket mer märke till läsande personer i Stockholms kollektivtrafik. Och de flesta kan säkert hålla med om att det inte finns mycket som speedar upp en lång resa bättre än att läsa? Så glöm nu för bövelen inte att packa ner läsning i någon form, oavsett om den är till för solresan eller för att få resan till och från jobbet att gå lite snabbare innan det är dags att gå på semester.

Trevlig lässommar!