fredag 30 mars 2012

Skrivardagar för ungdomar i sommar


Det blir skrivardagar i sommar också! Den här gången är det Johanna Thydell som leder kursen.

Johanna Thydell har bland annat skrivit I taket lyser stjärnorna. Hennes senaste ungdomsbok heter Ursäkta att man vill bli lite älskad.

Tid: Måndag 18-onsdag 20 juni klockan 10.00-15.00
Plats: Lidingö stadsbibliotek, hörsalen
Ålder: 11-17 år
Avgift: 200 kronor, betalas på plats första dagen.
Anmälan: Från 2 april, senaste anmälningsdag 15 maj. Först till kvarn!
Övrigt: Vegetariska lunchmackor, frukt och juice ingår, så berätta eventuella allergier eller liknande vid anmälan. Begränsat antal platser. Anmälan är bindande.
Information och anmälan, kontakta Moa Stockstad på moa.stockstad [at] lidingo.se eller tel 08-731 37 58

OBS: Om du tidigare deltagit på skrivardagar på Lidingö stadsbibliotek (med Cannie Möller eller Ylva Karlsson) får du vara med i mån av plats, dvs om kursen inte är fulltecknad när anmälningstiden går ut 15 maj. Kontakta Moa Stockstad för att ställa dig på reservlista.

Välkomna!

(Foto på Johanna Thydell av Peder Lingdén.)

Ai Weiwei

Var och såg en intressant och tankeväckande utställning igår. Den kinesiske aktivisten, konstnären, arkitekten (med mera) Ai Weiwei ställer ut på Magasin 3. Han säger själv att han inte skiljer på sin roll som konstnär och politisk aktiv utan båda går ihop. Det syns tydligt i hans konstnärskap. Som i till exempel World Map. En karta som besår av tusentals lager bomullstyg där han ifrågasätter bomullsindustrin och den billiga massproduktionen av kläder som exporteras till västvärlden och som slutligen får en etikett stämplad Made in China. Vilka får betala priset för de billiga kläderna som vi i Sverige konsumerar? Hur påverkar den industrin vår planet? Bomullskartan är så genial och väckte så många tankar hos mig. Den fick mig att skämmas över mitt köpbeetende, fundera över de underbetalda kinesiska arbetarna och slutligen bli ledsen över hur vi behandlar Moder Jord.

Sunflower Seeds är ett av hans kändaste verk. En installation bestående av solrosfrön. När man närmar sig verket blir det tydligt att fröna är oätliga, de är nämligen handgjorda av invånare i Jingdezhen. Staden är känd för sin långa tradition att producera porslin. Det har tagit 2,5 år för 1600 personer att tillverka de här miljontals solrosfrön som väger flera ton. Varje solrosfrö har målats individuellt.

Hans verk berörde mig på många olika plan: känslomässigt, politiskt och moraliskt. Jag kan inte annat än beundra denne modige konstnär som vågar ifrågasätta orättvisorna i ett land som just nu är ett av de mäktigaste. Men även hans kritik mot oss i väst. Ai Weiweis verk kräver tid att bygga upp. Ett plus för Magasin 3 att de vågar engagera honom. Inte nog med att det är tidskrävande det är nog många som hade velat se honom tystas ned. Tyvärr inte bara den kinesiska regimen.

fredag 16 mars 2012

Ich bin ein Berliner!



Min omgivning är säkert trött på att höra om min passion för Berlin. Då passar det ypperligt att för Biblioteksbellas läsare delge min kärlek för staden.
Har ni inte varit i Berlin rekommenderar jag er att åka i april-maj innan turistsäsongen sätter igång ordentligt. Favoritområdet är Friedrichshain där du kan äta underbara lördags- och söndagsbruncher. Men först fyndar du roliga men onödiga secondhandprylar på Boxhagener Platz.
Efter brunch och marknad promenerar du vackra Karl-Marx-Allee fram till Alexanderplatz som du lämnar snabbt som ögat. Efter promenaden är du säkert kaffesugen (jag brukar vara det). Ta metron till Nolledndorfplatz och ta ditt java på Café Einstein. Stället är känt för sina goda bakverk. Här frotterar du dig med Berlins intellektuella elit.
På kvällen intar du en fantastisk middag på den vietnamesiska restaurangen Monsieur Vuong på Rosa Luxemburg Platz. Du överväldigas av de ljuvliga smakerna och avslutar det hela med grönt te med färsk ingefära.
Vid det här laget är du sugen på en bier och den tar du i Mitte på Kaffe Burger tillsammans med massa glada ryssar (det bor över 200 000 ryssar i Berlin). Om du har tur kan du dansa Russsendisko.
Min bibel när jag åker till Berlin är Berlin stadsdel för stadsdel: en hel guide till en delad stad av Valle Wigers och Per Ek.
Jag kan även rekommendera Urban Safari av Bobo Karlsson. Här listar han sina 12 favoritstorstäder varav Berlin är en av dem. Och Karlsson (liksom jag) menar att:
Berlin ägnar sig inte åt nolltolerans, utan hundra procent tolerans.

tisdag 13 mars 2012

Apflickorna


För ett tag sedan kom förra årets bästa film (ja jag har sett Play och älskade den) Apflickorna in till biblioteket. Om du tillhör de tyvärr många som inte såg den på bio så passa på nu. Dvd:er har ju den fördelen att man inte behöver gå på bio klockan 16.00 på vardagar (en visningstid som ansågs rimlig för Apflickorna).

Apflickorna är en western/kärlekshistoria av Lisa Aschan om maktspel och styrka, om våld och ridning.

Huvudhistorien handlar om Emma (Mathilda Paradeiser) som kommer in som ny i en voltigegrupp där Cassandra (Linda Molin) regerar. Voltige är en gren inom ridsporten som innebär att ryttaren gör avancerade gymnastikkonster på hästryggen samtidigt som hen galopperar. Det handlar alltså om extrem kontroll över den egna kroppen, hästen och naturligtvis rädslor. Och kontroll liksom dominans är också filmens nyckelord, även utsträckt till de sociala relationerna. I fokus står maktkampen, vänskapen och kärleken mellan Emma och Cassandra.

I en parallellhistoria möter vi Emmas lillasyster Sara (Isabella Lindquist), som manövrerar mellan barndom och tonår. Hon får av simhallspersonalen veta att det inte är passande att hon badar i bara underdelen eftersom det kan finnas dumma vuxna. Paradoxalt nog är det alltså den välmenande vuxna kvinnan som vill skydda barnet som gör henne medveten om det farliga i att växa upp i en värld där kroppen inte självklart är ens egen och därigenom får henne att köpa en sexig trekantsbikini.

Men allt är inte svart. Det häftigaste med Apflickorna är sättet den skildrar tonårstjejer. Inte ens när Emma går iväg med en betydligt äldre polis blir jag rädd för hennes skull. Snarare rädd för henne. Och det är verkligen en bedrift att skildra tonårstjejer på det viset.

Jag kommer på mig själv med att bli väldigt glad över att sådana här filmer överhuvudtaget görs.

torsdag 8 mars 2012

Vintage - nu även som film

"Svartvit stumfilm, kan det vara nåt 2012?" tänkte jag skeptiskt när jag hörde talas om filmen The Artist. Men så fort som jag började fundera på fenomenet så ändrade jag snabbt uppfattning. Jag menar, är det inte helt fantastiskt att det 2012 görs en film som är svartvit, helt utan talad dialog (!) och som dessutom kammar hem ett helt gäng med Oscarstatyetter?

Helt konstigt är det faktiskt inte, för just nu är det nämligen trend i Hollywood att tillverka filmer som på olika sätt hyllar filmhistorien. För en filmnörd som mig är filmer som The Artist och även Martin Scorseses mastodontäventyr Hugo Cabret helt oemotståndliga. Är man uppvuxen med gamla Hollywoodfilmer som Singing in the rain och Casablanca är det helt omöjligt att inte älska det faktum att det just nu blåser nostalgivindar genom Tinseltown. Vintagemodet har äntligen (nåja) nått till filmen!

Tjusiga Jean Dujardin och Bérénice Bejo i The Artist.

I The Artist får vi träffa George Valentin (Jean Dujardin), året är 1927 och George är en mycket framstående stumfilmsskådespelare. Av en slump träffar han den unga aspirerande skådespelerskan Peppy Miller (Bérénice Bejo). Flört uppstår, men George är gift. Dessutom så hamnar han i en svår livskris då ljudfilmens genombrott ödelägger hans karriär, samtidigt som ljudfilmen sätter ordentlig fart på Peppys stjärnglans som ung och fräsch talande skådespelerska. Trots att dialog (som hörs) saknas så blir i alla fall jag helt såld på handlingen, uttrycket och inte minst Georges fantastiska hund som är minst lika bra som de mänskliga skådespelarna.

The Artist är regisserad av Michel Hazanavicius (säg det snabbt 10 gånger om du kan!) och har svensk biopremiär imorgon den 9 mars. Filmen vann pris för bästa film, bästa regi, bästa manliga huvudroll, bästa musik samt bästa kostym vid Oscarsgalan 2012.

Se trailer för The Artist här!