måndag 30 januari 2012

Bokbloggarnas litteraturpris 2011


Nu är det klart vilken bok som kammade hem flest röster och därmed Bokbloggarnas litteraturpris 2011 - Cirkeln av Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren. Hurra och grattis, önskar Biblioteksbella!

På andra plats kom Augusprisvinnaren Korparna av Tomas Bannerhed. På delad tredjeplats med exakt lika många röster kom Mörk jord av Belinda Bauer, Den enögda kaninen av Christoper Carlsson och Gå sönder, gå hel av Sofia Nordin.

Bokbloggarnas litteraturpris instiftades hösten 2010 av bokbloggen Breakfast Book Club. 34 olika bokbloggar har nominerat ungefär 87 titlar. En jury bestående av 47 bokbloggar från nomineringsomgången 2010, fick rösta fram vinnaren bland de fjorton flest nominerade 2011.

fredag 27 januari 2012

Klassikersnack


Förra veckan så pratade vi om klassiker på vårens första Bokprat. Otroligt trevligt och kul hade vi! Vi diskuterade tillsammans med publiken vad en klassiker egentligen är och tipsade om våra egna favoriter. Vi hade lite olika tankar kring det här med klassiker och kom också in på kanondebatten som cirkulerade för några år sedan.

Mitt eget intresse för klassiker kom först när jag fick upptäcka dem själv. Det här med att tvinga mig att läsa Hemsöborna i skolan var ingen lyckad idé. Sedan dess ryser jag bara vid tanken på boken. Intet ont om Strindberg, men att få upptäcka själv är en del av tjusningen med litteratur, tycker jag. Och det där med tvång och att någon annan bestämmer vad som anses som god litteratur, skapar snarare motstånd till läsning än hallelujalycka. I alla fall hos mig.

Den där hallelujalyckan kom först när jag själv fick välja vilka klassiker jag ville läsa. Flugornas herre är en av de få klassiker som jag gillade i skolan. De andra upptäckte jag på egen hand. Och en av dem där det sa klick och jag verkligen fattade vad det här med klassiker handlade om var Brott och straff av Fjodor Dostojevskij från 1866.

Det är en roman som de flesta känner till. Och den här romanen drabbade mig verkligen, svepte undan benen för mig. Jag sträckläste den under ett par dagar en sommar i mina sena tonår och kände mig helt golvad efteråt. Det är det här som är litteratur alltså, tänkte jag upprymt!

Anledningen till att Brott och straff gjorde ett sådant intryck var att den grep tag i mig från första stund, en nerv som hela tiden låg och skavde och som jag inte kunde ignorera. Ett relativt enkelt språk, med korta meningar. Inga krusiduller – rakt på sak. Det var en tydlighet och rättframhet som jag gillade. Och som också ledde till en förkärlek för rysk litteratur och banade väg för fantastiska romaner som Anna Karenina av Lev Tolstoj och Mästaren och Margarita av Michail Bulgakov. Och så Gogol förstås. Så jag har mycket att tacka Dostojevskij för!

Dostojevskij var en mästare på människokännedom. I Brott och straff lyckas han förmedla Raskolnikovs skuldkänslor och skapar insikt i en förbrytares undermedvetna och brottets psykologi som – tycker jag – ingen annan författare lyckats med.

Så tack vare Dostojevskij så fattade jag äntligen vad det här med klassiker innebar och kom att älska många av dem!

Här kan du kolla in vilka böcker vi bland annat pratade om - Klassiska lästips!

Vilka är era klassikerfavoriter?

måndag 23 januari 2012

Världens vackraste bibliotek

... är nog inte vi. Trots att vår öppna planlösning vid entrén och informationsdisken vidgar det rumsliga mot frihet och rymd; trots den trygga känsla av beständighet som vår genomgående möblering i tunga, massiva träslag (som i princip omöjliggör omflyttningar) inger; trots att vår smäckra trappa upp till andra våningen har en vacker böj.
















Den biblioteksidoliserande sidan howmayishushyoutoday (vad finns det att inte gilla med det namnet, liksom?) presenterar och länkar till listor över världens vackraste bibliotek. Riksdagsbiblioteket, Bernadottebiblioteket och Stockholms Stadsbibliotek (skam vore väl annars!) har knipit ett par av platserna. Bilderna ovan och nedan, däremot, är från mina favoriter Yale University’s Beinecke Rare Book and Manuscript Library (New Haven, Connecticut) respektive George Peabody Library (Baltimore, Maryland).























Många av de utnämnda biblioteken är tyvärr privatbibliotek och inte omedelbart tillgängliga för allmänheten (osympatiskt!), men några kan man passa på att besöka om man har vägarna förbi. Finlands nationalbibliotek ligger ganska bra till, till exempel. Ett självklart stopp vid taxfreejagmenarkulturkryssningen till Helsingfors.


fredag 20 januari 2012

Göteborgs Filmfestival



Konstigt nog har jag aldrig varit på Göteborgs Filmfestival trots att jag bott i staden i över 15 år och nu när jag har flyttat till Stockholm ska jag på torsdag ta tåget till västkusten för att träffa massa trevliga människor som liksom jag älskar film. Och förhoppningsvis se massa film. Filmfestivaler brukar inte locka mig av den enkla anledningen att man ändå aldrig får se filmerna man är intresserad av. I år är det arabiskt fokus på den 35:e filmfestivaler och det bådar ju gott, för hur ofta får vi ta del av den delen av världen? I alla fall inte när det gäller film. Mycket spännande! Framförallt när flera av filmerna har kvinnans situation i fokus.

Två filmer som jag hoppas få se är den marockanska filmen On the edge (Sur la planche) om två kvinnor som arbetar på fabrik på dagen och på natten lever ett kriminellt liv. Den andra filmen heter Cairo exit och är en kärlekshistoria mellan en kristen kvinna och en muslimsk man.

Men innan filmvisningar är det festivalinvigning på Clarion Post hotel fredag den 27 januari och då ska bland annat Ane Brun sjunga och Circus Cirkör uppträda. Har ni inte möjlighet att åka till Göteborg och se film kan ni alltid slinka in på Lidingö Stadsbibliotek och låna och hyra klassiker såväl som nya moderna filmer.

fredag 13 januari 2012

Nya metoder för försenade böcker



Jag vet inte, vi kanske är lite förlegade på bibblan som bara skickar brev till våra låntagare när de är försenade med att lämna tillbaka sina låneböcker. Lite försynt så där kommer brevbäraren med ett litet fönsterkuvert där det står att boken eller böckerna är försenade. Ett litet KRAV högst upp för att förmedla att vi menar allvar.

Metoden som förespråkas på bilden kanske är lite mer rakt på sak och ger eventuellt snabbare resultat. Hur lagligt det är, är så klart en HELT annan fråga.

Vi har inte provat den här metoden hos oss. Känns lite besvärligt och resurskrävande att behöva söka upp och kidnappa eventuell avkomma eller nära släkting till den slarvande boklånaren för att sedan binda fast och under hot jaga rätt på bokslarvern. Att få tag på folk per telefon är ju inte det lättaste som alla vet. Så jag tror att vi fortsätter hålla oss till fönsterkuvert med officiellt brev, och telefonsamtal. Men vem vet? Kidnappar ni våra böcker alltför länge eller alltför ofta - kanske, kanske, kanske måste vi ta till andra metoder för att få igen våra älsklingar.

Så kontentan av det hela - lämna igen böckerna i tid. Annars... kommer ett litet kuvert med posten med det hotfulla ordet KRAV stämplat i inledningen.