torsdag 27 december 2012

Ivanhoe - den klassiska nyårsfilmen, nu som bok....

Eller, nej, den har ju funnits ett tag. Den skrevs redan 1820 av Sir Walter Scott.

Denna klassiska äventyrsroman som utspelar sig under samma historiska period som Robin Hood var verksam. Förutom kampen för att ta tillbaka makten åt den rättmätige kungen Rikard är kärleken naturligtvis central i boken. Man tillhör efter några kapitel antingen team Rebecca eller team Rowena. På grund av min hårfärg (brunett) är jag en livslång medlem av team Rebecca. Om du gillar episka, historiska romaner med högtravande känslor och beväpnade idealister(I am talking to YOU Karl-Bertil Jonsson) tycker jag att du ska passa på att läsa boken nu innan du ser filmen från 1982 för sjuttielfte gången.

torsdag 20 december 2012

Tegelstenstider

Nu när jag bara har en arbetsdag kvar innan jag får julledigt (lugn i stormen, biblioteket har öppet både lördag och söndag!) är det hög tid att planera julläsningen. I min vision spenderar jag hela jullovet med att jazza runt i en röd flanellpyjamas, med en skinkmacka i ena handen och en bok i andra. I verkligheten jobbar jag två av mellandagarna och flänger mellan släktingarna resten, men nu är det ju fiktion som är hela poängen med det här inlägget, sådärför tänkte jag tipsa om några bitiga tegelstenar att ta hem och bekanta sig med! Själv har jag plockat hem Huset Buddenbrooks av Thomas Mann. Den har stått på min att-läsa-lista hur länge som helst, och jag minns att jag verkligen blev helt fast i den egentligen ganska händelselösa Bergtagen av samma författare. Boken följer en familjs uppgång och fall och Thomas Mann fick nobelpriset i litteratur särskilt för den här titeln 1929.


En annan tjock och fin klassiker är Emma av Jane Austen. Den har ju filmatiserats oräkneliga gånger, men är verkligen läsvärd som bok också. Det finns ingen anledning att låta sig skrämmas av Austens klassikerstatus, Emma är en lätttillgänglig bladvändare som man läser ut överaskande fort. Den handlar om den vackra, smarta och rika Emma Woodhouse som med mer eller mindre framgång försöker para ihop folk. Austens böcker är ofta fulla av stillsam humor, och man får nästan känslan av att hennes karaktärer blir ens egna vänner - Som man verkligen saknar när man slår ihop boken!



Av senare datum är Sarah Waters Främlingen i huset från 2010 men som utspelar sig 1947 på ett engelskt gods i förfall. Tänk er Downton Abbey femton år senare så tror jag att ni får den rätta känslan. En läkare kommer till orten och blir sakta men säkert allt mer involverad i husets öde. Främligen i huset är en spökhistoria, men ingen renodlad skräckis, du vågar läsa den även om du är ensam hemma. Sarah Waters har tidigare skrivit flera historiska romaner med smått ockulta teman och kärleksaffärer som är normbrytande åtminstone för att höra hemma i England på 1800-talet, så finns inte Främligen i huset inne så kan du absolut ta någon av de andra!


Sen finns ju Jonathan Franzens Frihet som jag misstänker att väldigt många redan har läst eftersom det var så mycket prat om den när den kom 2011, här på biblioteket hade vi massvis av exemplar och lång reservationskö. Om man nu missade den då så är den troligtvis lättare att få tag i nu! Den följer en amerikansk familjs öden och diskuterar samtidigt det amerikanska samhället i stort. Frihet fick väldigt bra recensioner, även om jag personligen tyckte att den stundtals var något långsam och hade lite svårt att intressera mig för karaktärerna alltid. Läs och tyck till!



Två andra böcker som liksom Buddenbrooks legat på min att-läsa-lista länge, länge är Hustrur och döttrar av Elizabeth Gaskell och Krig och Fred av Lev Tolstoj. Hustrur och döttrar har legat hemma på mitt fönsterbleck längre än jag vågar erkänna, så kanske är det dags nu?


Hoppas att alla våra läsare och besökare får en God Jul och att ni hittar något att läsa medan ni småäter julmatsrester och mellandagsmyser!

fredag 14 december 2012

Askungen i SF-format

 
 
Alltså, en Askungen i framtiden. Som cyborg. Som är mekaniker. Vad kan man inte gilla med det?! Jag gillar i alla fall Marissa Meyers debutroman Cinder, som tar askungesagan till en helt ny dimension. Klassiska element från sagan finns med, men är förändrade eller skruvade för att passa denna framtidssaga.

Cinder är cyborg, alltså människa med elemnet av robotdelar i kroppen, och är således en andra rangens invånare i Jordens Östra Samvälde. Hon bor tillsammans med en elak styvmor och två styvsystrar, där den ena avskyr Cinder. Hennes styvfar som adopterat henne är död i den förhatliga pesten som drar över världen och drabbar människorna på Jorden, utan att kunna botas. Cyborgs får ställa upp som försöksobjekt för att hitta ett botemedel.

Cinder får så klart fixa hemma, men i den här boken så är det svävaren hon får putsa och handskärmar som hon ska laga. Hon är nämligen Nya Beijings bästa mekaniker. Allt hon tjänar lägger så klart elaka styvmodern vantarna på. Och jag gillar att hon inte är en vän, menlös askunge, utan en tuff cyborg med oljefläckar i pannan.

En dag kommer självaste prins Kai från kejsarfamiljen som styr Samväldet till Cinders marknadsstånd för att få hjälp att laga sin andorid. En ny saga i Cinders liv tar sin början - en inte helt igenom trevlig sådan - men ack, så spännande! Det är dags för den årliga balen, som styvmodern och systrarna förbereder sig för med vackra och dyra klänningar som sys upp. Cinder ska kanske få gå, säger styvmodern, men klänning får hon ordna själv. Men Cinder vet att styvmodern ljuger, en av fördelarna med att vara cyborg är att hon får varningar när någon inte talar sanning.

Hur det blir med balen och prinsen tänker jag inte berätta. Men innan det blir tal om bal så händer en hel massa andra saker i Cinders liv - spännande och bladvändarvänliga händelser. Lunarernas drottning - den onda och sköna Levana - kommer till jorden och vill sluta fred. Men till vilket pris?

Det här är första delen av fyra i Månkrönikan och nästa del som heter Scarlett ska komma 2013. Och det slutar rätt spännande, så man vill verkligen fortsätta läsa! Här kan du följa nedräkningen till kommande delar och kolla in de tre andra böckerna i serien.

måndag 10 december 2012

Nobeltips

Såhär i väntan på Nobelbanketten tänkte jag snabbtipsa lite om min egen Nobelfavorit, eller en av dem kanske jag ska säga, nämligen Toni Morrison. Böckerna Älskade och En välsignelse är trots sina förfärliga omslag fantastiska böcker om människor som under extrema levnadsförhållanden tvingas till extrema gärningar. Båda böckerna handlar om slavar, eller före detta slavar, i Amerika under 1600- och 1800-talen. Till skillnad från andra klassiker i sammanhanget, som till exempel Rötter av Alex Haley, fokuserar dock Morrisons texter snarare på vad som händer med människors själar och hjärtan när de berövats allting, och till och med språket blir ett verktyg för förtryck. Det här är inte vanlig misärporr att läsa, förfasa sig över och lägga åt sidan för att byta kanal lagom till ett avsnitt av Teen Mom, utan berör läsaren på djupet med sina existensiella och allmänmänskliga teman. Läs!



Kolla om de finns inne i katalogen Här!



fredag 7 december 2012

Upptäck Lars Lerin



















Om ni lyckats missa Lars Lerin ser jag som min plikt att upplysa er om en helt fantastisk konstnär (både som person och artist.).
För många år sedan var jag och min syster medlemmar i Göteborgs konstförening. De ordnade en resa till Nordiska akvarellmuseet i Skärhamn och tillsammans med andra medlemmar åkte vi till detta underbara museum vid havet. Vi skulle se konst av en värmländsk akvarellmålare vid namn Lars Lerin. Han var helt främmande för oss men vad vi fängslades av de vackra målningar som hade något sorgset och skört över sig. Havet var närvarande i många av hans målningar. Kanske var det därför jag fastnade för dem. Är man uppväxt vid havet som jag är känner man ständigt havet utanför och inuti en. Det finns inget som är så rogivande och fascinerande som att andas in lukten av havet och betrakta horisonten.
Lerins målningar fängslade mig men ännu mer hans person. Hans guddotter Sara Broos gjorde en film om honom,  För dig naken, som kom i år. Filmen handlar om kampen mot missbruk och längtan efter kärleken som han finner i Junior från Brasilien. Vill man se filmen finns den nu på SVT Play. Lars Lerin sommarpratade i somras och den finns också att lyssna på i efterhand. Det jag fascineras av Lars Lerins är hans ärliga sätt, det kommer särskilt fram i sommarprogrammet. Längtan efter kärleken, ångesten och framförallt viljan att leva och uttrycka sig genom konsten. Han verkar vara rätt galen och det älskar man ju. Eller hur?
Får man inte nog av honom finns det ett stort reportage om honom i tidningen Vi nr 11, 2012 (finns att låna på biblioteket). Malou von Sivers intervjuade Lerin i Malou efter tio. Där möter hon honom tillsammans med sin man Junior och de är så söta att man får hjärtsnörp. Vill ni se mer av hans konst har vi två böcker på Lidingö Stadsbibliotek. Mellan husen, Bilder från Lofoten, där han bodde i många år och Allt utom regn - Intryck från Iran, målningar från en resa i Iran.

tisdag 4 december 2012

Filmtips i vintermörkret

Det finns väl inte många saker som är mysigare vintertid än att krypa ner under filten med en riktigt bra film?  Här kommer några filmtips för kalla vinterdagar! Alla filmer har haft premiär det senaste året.

The descendants
Oscarsvinnande film om Matt King som försöker hålla ihop familjelivet med sina två döttrar efter att hans fru hamnat i koma efter en svår båtolycka. Största problemet är den äldsta dottern Alexandra, som tonårsrevolterar, tar droger i skolan och hänger med till synes hopplösa killar. Läget blir inte direkt bättre när det kommer fram att Matts nu medvetslösa fru varit otrogen under en längre tid.
Det här är en trevlig och finurlig dramakomedi om livets svårigheter som dessutom har Hawaii som otroligt vacker bakgrund, plus i kanten för det.

Finns filmen inne på biblioteket?
Se trailer här!

Jane Eyre
"Ånej, inte ännu en filmatisering av Jane Eyre!" kanske en del av er tänker nu. Men johodå, säger jag, det kan aldrig bli för många (eller jo, det kan det säkert, men inte än så länge)! Som Linnea skrev i inlägget om Wuthering Heights så är den nya generationens kostymfilmer lite lagom mysigt murriga och skitiga istället för den polerade yta som vi är vana vid. Det är säkert en smaksak om man gillar det eller inte, men jag älskar det!
Den storslagna berättelsen om Jane Eyre och Rochester känns mer verklig när miljön är mer realistisk och mindre tillpiffad. Samma kärlekshistoria men med ny feeling. I rollerna ser vi dessutom helt fantastiska skådespelare, som bland andra Mia Wasikowska, Michael Fassbender, Jamie Bell och Judi Dench.

Finns filmen inne på biblioteket?
Se trailer här!

My week with Marilyn
Här får vi följa den unga brittiske filmstudenten Colin Clarks (som titeln avslöjar) veckolånga möte med  Marilyn Monroe. Filmen utspelar sig under inspelningen av Laurence Oliviers film Prinsen och balettflickan (1957) och porträtterar bland annat de svåra samarbetsproblem som fanns mellan regissören och ikonen Marilyn Monroe. När Colin hamnar i Marilyns privata sfär får vi som tittare också bekanta oss med hennes svåra sidor med drogberoende, psykisk sjukdom och relationsproblem.
Det här är ett väldigt gripande porträtt av Marilyn Monroes mörkare sidor, och hon spelas dessutom helt briljant av Michelle Williams, som Oscarsbelönades för sin insats. Filmen är verklighetsbaserad, och Colin Clark har själv skrivit boken som filmen baserats på.

Finns filmen inne på biblioteket?
Se trailer här!

fredag 30 november 2012

Julig Kulturlördag

Lördag 1 december är det dags - alltså i morgon - får årets sista Kulturlördag på biblioteket. Och vilken lördag det blir! För det första har vi öppet lite längre än vanligt - till kl 16.

För det andra så kommer fantastiska Cirkus Tigerbrand och spelar Underbart lilla zebra för barnen. Tyvärr så är biljetterna till båda föreställningarna slut. Det blir också bokförsäljning, så passa på att fynda till den egna bokhyllan eller till någon annans!

Det ni inte vill missa händer kl 14. Då inviger vi bibliotekets Julkalender! Och ingen mindre än vår lidingöförfattare Ulf Stark öppnar första luckan och läser ur boken som gömmer sig där bakom. Vilket vi kan smygavslöja är hans senaste bok - Jul i Stora Skogen.


Just nu pågår ett intensivt arbete med att färdigställa kalendern, som ni kommer att hitta på röda väggen vid informationsdisken. Julkalendern är något som vi jobbat med ett tag nu, och bjudit in en rad spännande gästtipsare. Förutom alla i personalen, så tipsar författare som besökt oss i år, politiker och andra personer knutna till biblioteket om sina favoriter bland böcker och filmer.

Pågående julkalenderpyssel. På lördag ska bibliotekets julkalender stå klar på röda väggen.

Bakom luckan finns det en bok, film. eller något annat. Och så klart en personlig text om det som tipsas om. Varje dag kl 13 fram till jul öppnas en lucka i kalendern. Så kom och öppna luckorna tillsammans med oss! Då hinner du kanske rafsa åt dig tipset bakom luckan också.

Vad som gömmer sig bakom lucka 23 får ni se 23 december kl 13, då vi öppnar luckan.

onsdag 28 november 2012

ÄTA SOVA DÖ


Det har redan skrivits spaltmeter av lovord om den här debutfilmen av Gabriela Pichler, men den är verkligen värd allihop. Denna varma berättelse om kärleken mellan en far och en dotter utspelar sig i en ledsam liten skånsk stad, hårt drabbad av arbetslöshet och utflyttning. Huvudpersonen Rasa är en kaxig men snäll tjej som jobbar hårt med att packa sallad och försöker ta hand om sin sjuka pappa. Som inflyttad från södra norrland så känner jag igen mig, i  mentaliteten, i miljöerna och framförallt människorna. En scen där ett innebandylag från Göteborg står och kaxar upp sig utanför korvkiosken skulle lika gärna kunnat vara ur en dokumentär. Många skildringar av Sverige utanför Stockholm är fulla av stereotyper, den tysta norrländska mannen, den snygga, sminkade, kaxiga lantistjejen, den upprörda, kyrkliga, tanten. Inte här, Rasa tillåts vara en vara en pojkflicka utan att hennes eventuella sexualitet ens tas upp. Pappan är både en mjukis, sjuklig och stark. Vännerna är människor, inte schabloner. Nermina Lukac, som spelar Rasa, är min nya idol. Se den bara.

PS. I kvällens Kobra på SVT1, klockan 21.30, intervjuas filmens regissör Gabriela Pichler.

måndag 26 november 2012

Wuthering Heights


I förra veckan såg jag den nya filmatiseringen av Wuthering Heights i regi av Andrea Arnold, som vi köpt in till biblioteket ganska nyligen. Jag älskar verkligen kostymfilmer och gillar de här nya, lite skitiga, filmerna som har efterträtt de tidigare där alla rum alltid är väl upplysta och kläder och människor hela och rena. Och Wuthering Heights gjorde mig inte besviken. Det är kallt, regnigt, blåsigt, smutsigt och eländigt, men Åh så vackert! Någon gång för länge, länge sen läste jag en samling med Brontësystrarnas brev och har sen dess haft en relativt romantiserad syn på Emily Brontë, den egensinniga systern som älskade hedarna och dog så ung i den victorianska favoritsjukan tuberkulos. Ack ack! Just såhär som filmens Cathy har jag tänkt mig att hon sveper runt i dimman och är genialisk!


För boken Wuthering Heights, eller Svindlande Höjder som den heter på svenska, är verkligen egensinnig och originell. Den handlar om den omöjliga kärleken mellan medelklassflickan Catherine och hittebarnet Heathcliff, och de fruktansvärda konsekvenser den får för alla i deras närhet och till och med nästa generation. För det här är ingen feel-good love story där hjältinnan får sin mr Darcy, utan en psykologisk djupdykning i svek, avvisande, hat och hämnd, alla de fina känslorna med andra ord. I den nya filmen har delar av Heathcliffs vanvettiga vendetta försvunnit till förmån för långsamma tagningar, vackra bilder och en utvecklad beskrivning av deras kärlekshistoria, och det gjorde mig först lite besviken eftersom jag hade hoppats få inviga min sambo i galenskapen, samt uppskattar detaljerade beskrivningar av människors mörkaste väsen. Men ju mer jag tänker på det, ju mer gillar jag det. Speciellt om man läst boken, eller sett en av de tidigare filmatiseringarna tillför den nya filmen något till ens upplevelse.

Om man vill låna den nya filmen så kan man kolla om den finns inne här, men vi har också en filmatisering från 2008 som jag inte har sett men som finns här. Jag rekommenderar också varmt att läsa boken, kom in på bibblan så tittar jag om den finns inne, eller så kollar du här.

Emily Brontë

Har ni föresten sett den underbara videon till Cate Bush låt Wuthering Heights, inspirerad av boken?

 

måndag 19 november 2012

Julpepp bland tidskrifterna


Hej! Det är jag som är Linnea, och det här är mitt alldeles första inlägg på Biblioteksbella! Jag har jobbat extra på biblioteket i ett par år, men i höst vikarierar jag som tidskriftsansvarig så därför tänkte jag börja med ett inlägg om våra tidskrifter. 

Såhär i november börjar ju en del hurra och andra klaga på att det redan börjar tjatas om jul, och jag tillhör garanterat den första gruppen. Jag ÄLSKAR julen. Inte så mycket julafton som advent och mellandagarna förstås, men varje anledning att tända ljus och dricka glögg är en bra anledning i min bok. I våra tidskrifter har olika julrelaterade artiklar också börjat dyka upp, och det är dem jag tänkte tipsa om lite nu. Alla Grinchar där ute, beware!

Den största kategorin tidskrifter som redan börjat skriva om julen är inredningstidningarna. Nästan alla har en  eller annan rubrik som lovar hundratals idéer för din jul, allra först ut var nog Allt i Hemmet som hade 249 julidéer redan för ett par veckor sen. Förutom mer klassiska artiklar om pynt och pyssel så finns det också andra mindre traditionella, eller mer spektakulära, jultips. Elle Interiör tipsar till exempel om julpynt i pastell och i Gods & Gårdar kan man kika in på julpyntade herrgårdar som påminner mycket lite om min hyrestvåa i Söderort. Tidningen Land handlar ju inte precis om inredning, men har förutom godisrecept en fin lista på julmarknader. Själv blev jag sugen på Drottningholms Julmarknad den 8-9 december.


I modetidningarna Femina och Damernas Värld kan man istället läsa om vad man kan ge bort och vad man kan önska sig i julklapp. Jag tycker att sådana här plocksidor med julklappstips är fantastiska, för ofta ser ju många av sakerna fina och roliga ut mest för att de presenteras med en massa andra fina och roliga saker i samma färg. I Damernas Värld hittade jag till exempel en mässingssax, som i och för sig var väldigt snygg, men sådär utan att vara omgiven av andra guld- och mässingsfärgade saker verkar det som en lite konstig julklapp, eller? Nåväl, ibland hittar man ju bra idéer också, speciellt om det handlar om julklappar till lite svårare personer, som lillebröder till exempel.



Allt om mat har en hel julspecial med recept! Maten är ju nästan det bästa med julen, så jag hoppas på att det snart trillar in lite fler mattidningar. Jag tror också att tidningar som Land och Ica-kuriren kommer att börja med julrecept ganska snart.


Blir det lite för stressigt att hinna önska sig alla klappar och binda kransar och allt vad det är så har Tara tips på hur man hanterar det också. Sen tänkte jag, att om man nu är en sådan där som inte alls gillar julen och helst av allt vill gå under jorden när den närmar sig, då kan man kika i senaste numret av Vagabond för lite flyktinspiration.


Alla tidskrifterna som jag har tipsat om här är än så länge det senaste numret. Det innebär att du inte får låna hem det än, men däremot är du välkommen att komma hit och läsa det! Vill du ändå låna hem olika tidksrifter med jultips och recept så kan du titta en trappa upp, där har vi våra tidigare årgångar till hemlån. Där kan du alltså hitta julnummer från 2011 och 2010, eller vår- och sommarnummer om du föredrar det!

PS. Nu trillade det precis in ytterligare en bunt tidningar. Bland annat King som tipsar om himla manliga julklappar samt guidar till julmiddagens avec, och Må Bra med julrecept enligt GI. Finns i hyllan alldeles strax!

fredag 16 november 2012

I dödsskuggans land

Egentligen så gillar jag den engelska titeln bättre: The angels are the reapers. Sug på den boktitelkaramallen! Men på svenska heter den I dödsskuggans land. Och jag får väl nöja mig med det.

I alla fall så är det ett slags dödsskuggans land som boken gestaltar. Den handlar om Temple som är en överlevare i en värld som inte längre är en värld. En värld där all lag och ordning upphört. En avfolkad värld. Om man inte räknar zombies som härjar och plågar landet. Temple åker runt till synes utan mål efter att ha lämnat sin ö där hon bodde i fyrtornet och kunde speja över vattnet och stranden efter de odöda - eller slempåsarna som de kallas. Miljön kopplade jag direkt till Carrie Ryans De dödas strand, där huvudpersonen också bor i ett fyrtorn och rensar stranden från zombies. Så i början av läsningen hade jag hela tiden Carrie Ryans dystopi i huvudet. Men sedan tog Temple över.

Temple är 15 år och har varit föräldralös så länge hon kan minnas. Men förut hade hon en bror - Malcolm - som försvann. Varför får man veta längre fram i boken. Allt handlar om att överleva och hon dödar besinningslöst och har lärt sig att inte lita på någon. När hon äntligen hittar en fristad, hamnar hon snabbt på flykt igen och jagas längs de öde vägarna av en hämndlysten man.

Längs vägen träffar hon Manny - en förståndshandikappad man. Han har en lapp i fickan med en adress. En motvillig Temple får ett tydligt mål. Och en reskamrat.

Det här är som sagt en dystopi och dystopier är ju sällan myspysiga med en positiv syn på mänskligheten och världen. Men jag gillar dystopier, så det här är en bok för mig! Och jag gillar Temple. Och det nästintill poetiska språket.

Gillar man zombies så ska man inte missa Isaac Marions Varma kroppar, där ett annorlunda grepp tas på zombiedystopin. Här är R, som själv är zombie, huvudperson. Och så klart Världskrig Z av Max Brooks.

Är du vilsen i höstens bokdjungel och inte vet vad du ska läsa, vill läsa eller så? Då kan du komma till bibliotekets Lunchtips onsdag 21 november kl 12.00. Då blir det boktips till lunchen. Du kan köpa lunchbiljett på biblioteket fram till söndag 18 november, och då ingår smaskig macka och dryck. Vill du inte ha en smörgås, så är det bara att dyka upp utan biljett. Välkommen!

tisdag 6 november 2012

När bokstäver blir siffror

De som är någorlunda vana biblioteksbesökare har säkert inte missat att bibliotek använder ett speciellt system för att bestämma vart alla böcker ska stå. På just våra bokryggar hittar du små bokstavskombinationer som t ex Qdfja (Hundar), Oer (Rättsfall) och en av de vanligaste Hc (Skönlitteratur på svenska). De kommer allihopa från ett klassifikationssystem som heter Klassifikationssystem för svenska bibliotek, eller lite mer lätthanterligt SAB-systemet. Systemet uppfanns 1921 speciellt anpassat till svenska förhållanden, och det används bara på bibliotek i Sverige, i första hand av folkbibliotek.

90 år senare känns det inte längre lika aktuellt att använda ett system som bara finns i Sverige när allt fler böcker rör sig mellan olika länder. Dessutom så börjar vår gamla trotjänare bli lite förlegad, ett bra exempel är avdelningen S (Militärväsen) som säkert var högaktuell 1921 men som inte längre har en lika framträdande roll i samhället.

I Sverige är det Kungliga biblioteket (KB) som är ansvarig samordnare för alla bibliotek. 2008 beslutade man att byta klassifikationssystem från SAB till det amerikanska klassifikationssystemet Dewey decimalklassifikation (förkortas DDK eller rentav bara Dewey). Dewey-systemet är världens största och används av ca 200 000 bibliotek i 138 länder, och att vi följer samma system i Sverige förenklar för biblioteken på flera sätt. Såhär skriver till exempel Wikipedia:
De främsta motiven att byta för forskningsbiblioteken är rationalisering - man kan för en stor del av litteraturen använda klassificeringar som redan gjorts vid utländska bibliotek, medan det för folkbiblioteken främst kom att handla om vikten av att ha samma klassifikationssystem i hela landet. För bägge parter sker en besparing när man slipper underhålla ett eget nationellt klassifikationssystem.
Precis före sommaren så började en projektgrupp på Lidingö stadsbibliotek att börja utreda hur vi kan byta klassifikationssystem från SAB till Dewey, och nu under hösten så har vi kommit en bit framåt i planerna. I november reser vi i projektgruppen iväg på studiebesök för att undersöka hur man jobbar med och planerar för Dewey-systemet på andra bibliotek.

Amerikansk bibliotekarie med Dewey-klassifikationen för Harry Potter-
böckerna tatuerad på ryggen. (Bildkälla: http://korta.nu/argen)

Vad är då skillnaden mellan systemen? Egentligen så är det ingen jätteskillnad på de olika systemen när det gäller hur de är uppbyggda. På många sätt är Dewey-systemet lättare att överblicka, till exempel så har det färre huvudkategorier, bara 10 till skillnad från SAB som har 25. Den mest märkbara skillnaden är att SAB använder sig av bokstavskombinationer, medan Dewey utgörs av siffror. Lite förenklat kan man säga att du i framtiden hittar böcker om hundar under 636.7 istället för Qdfja och rättsfall under 348.04 istället för Oer. Men var inte orolig, vi på biblioteket kommer att göra allt vi kan för att det ska vara så enkelt som möjligt för er som besöker biblioteket att hitta bland våra böcker.

På Wikipedia kan du läsa mer om SAB-systemet och Dewey-systemet.
Svensk biblioteksförening har skrivit en rapport om varför vi behöver byta klassifikationssystem. Den finns att ladda ner här.

torsdag 1 november 2012

Det kliar i pysselfingrarna!

I går hade vi höstlovsverkstad på biblioteket för alla höstlovslediga Lidingöbarn. Och det var verkligen rusning till borden där det skapades masker i alla tänkbara färger med glitter, tyger, tyll, papper, paljetter, smyckesstenar och en massa annat pyssligt material. Fantastiska pedagoger från Kameleonten var på plats och inspirerade barnen.


Jag som är den mest opyssliga personen, i alla fall när det kommer till småpyssel, hovrade så ofta jag kunde i närheten av borden, tittade på alla fantastiska kreationer och plockade bland vackra fjädrar och glittriga paljetter och blev himla sugen på att göra en egen mask. Men jag fick snällt sitta i informationsdisken och svara på frågor och leta böcker i stället. Vilket är en av mina favoritsysslor, så det gjorde inte så mycket. Men skaparsuget väcktes definitivt, så nu funderar jag på vad jag ska fixa för pyssel.

Det här är några av alla fina masker som barnen skapade under dagen.

 

Vi har också turen att ha en fantastisk pysslare i personalen som gör massor av fint pyssel till våra montrar på barnavdelningen. Kolla vad fint hon gjort nu!

Virkade pumpor.

Virkade fiskar och små, virkade koraller och sjögräs!

För den som är pysselsugen finns det massor med pysselböcker på biblioteket - både för stora och små. Här kan man kolla vad som finns!

Skapligt enkelt är en blogg med en massa pyssel, bland annat till Halloween. Så låt er inspireras och pyssla på!

Psst! Ett litet boktips så här på slutet. Clara Lidströms aka Underbara Claras fantastiska pyssel- och inspirationsbok Underbara Clara - vintagepimp och hemmafix är en otroligt inspirerande och pysselfingerkliande bok.

onsdag 31 oktober 2012

Karolina Ramqvist - Alltings början


Jag läser Karolina Ramqvists senaste roman Alltings början och kommer på mig själv med att återkommande titta tillbaka på framsidesbilden, föreställande författaren ca 1991. Boken påminner ibland så mycket om Åsa Mobergs Kärleken i Julia Anderssons liv att jag måste påminna mig om att huvudpersonen heter Saga och inte Julia. Ung vacker kvinna möter äldre man som hon inte borde vilja ha men ändå åtrår så att allt annat bleknar.

Fast ändå inte. Saga är mer som Julia Andersson skulle kunna vara om hon inte hängt upp hela sin existens kring de två männen. Och om hon dessutom haft en underbar bästa vän som Sagas Pauline. Saga ska ut och ta för sig, säger Sagas feministmamma. Det här är min slampsommar, säger Saga.

Och Saga är en mycket instrumentellt orienterad person. Visst är hon kär i Victor, men han är också en biljett in i en värld hon föresatt sig att erövra. Genom honom och ett förfalskat studentleg (hon är bara 15 när boken börjar) får hon tillträde till alla de roliga festerna, gratisdrinkar och allt annat som inte hade varit möjligt annars. En strategi liknande den hos Karin, i Ramqvists förra roman Flickvännen.

Men så har vi det där hotet. Kvinnohatet. Det som är lätt att missa, eftersom Saga inte vill ta in det. Hon nämner breven hon får, men försöker undvika att prata om dem. Och det är lättare att ha sex med kompisen Anders än att bråka om att hon inte vill. Sexet är hela tiden trippeltydigt – Sagas lust korsas med sex som strategi korsas med sex som hot. Saga säger hellre mot sin vilja ja, för vem vill bli våldtagen?

Boken är fullproppad med feministiska referenser. För den som letar vidare feministisk läsning är episoden då Saga får en hel kasse namngivna feministklassiker av mammans kompis guld. Marilyn Frenchs Kvinnorummet, Det förkrympta kvinnoidealet av Barbro Backberger och såklart Valerie Solanas SCUM manifesto är några exempel. Följ i Sagas spår, läs!

måndag 29 oktober 2012

Harry Potter för alltid

Jag har inte alltid varit en Harry Potter-nörd. Jag läste inte böckerna förrän jag hade sett de fyra första filmerna, och jag var inte så jätteförtjust i dem heller, trots att jag är en sann älskare av fantasy på film. Men när jag väl kom mig för att läsa böckerna hösten 2007 så var jag fast direkt. Jag läste vart jag än befann mig och på all tid som fanns, jag glömde gå av tunnelbanan och vidbrände middagen för att komma ett steg närmare jakten på Voldemort. Jag kunde bara inte sluta läsa! När jag väl hade läst ut alla böcker så såg jag om filmerna (de som hade kommit då dvs.), som genom böckerna hade fått ett helt annat magiskt (no pun intended) skimmer än tidigare.

Ända sen hösten då jag först läste Harry Potter-böckerna har jag varit ett helfrälst fan. Jag har läst om hela bokserien flera gånger och hökat framför datorn för att kunna köpa premiärbiljetter till filmerna. När det väl var dags att se den sista filmen på bio så var det med stor sorg som jag tog farväl till J.K. Rowlings magivärld.

En av flera t-shirts med Harry Potter-motiv, här min favorit Ron.

Varför skriver jag då om Harry Potter nu? Jo, jag har nämligen börjat med att se om hela filmserien, och mer passande kvällsnöje går knappast att hitta en kulen höstkväll. Filmerna är verkligen helt fantastiska, så välgjorda och såna skådespelare! Storbritanniens hela elit finns representerade, med namn som Gary Oldman, Emma Thompson, Kenneth Branagh och min absoluta favorit Maggie Smith. Det är omöjligt att inte dras in i filmvärlden med magi och faror som lurar bakom varje hörn. Efter att jag hade sett Harry Potter och fången från Azkaban häromkvällen så vågade jag mig knappt ner i källaren för att boka en tvättid.

Och vet du vad det bästa är? Nu när det är ungefär ett år sedan den sista filmen gick på bio, så är det inga problem med att få tag på vare sig böckerna eller filmerna om Harry Potter på biblioteket. Passa på att låna hem och njut av riktigt höstmys vare sig du är vuxen, barn, ung eller gammal.

Här hittar du alla filmer om Harry Potter på biblioteket

fredag 26 oktober 2012

Ful

Det är alltså jag som är Jessica och det är jag som har varit här på biblioteket i snart två veckor på prao. Jag har fått göra massor av roliga saker som ni kanske läste om i det tidigare inlägget. Nu har jag fått uppdraget att blogga lite så vi får se hur det går!
Eftersom att jag har varit här en del så har jag ju såklart kollat på massor av böcker och fått en del tips och så. Igår när jag satt och kollade igenom en hel del böcker på Unga vuxna-avdelningen så hittade jag en bok som heter Ful. Jag har hört väldigt mycket om den boken och många har sagt att den är väldigt bra, men jag har faktiskt inte läst den själv.

Boken Ful (på engelska; Uglies) är skriven av den amerikanska författaren Scott Westerfeld. Boken utspelar sig i framtiden och handlar om Tally som längtar tills hon fyller sexton och ska få gå igenom en operation som ska göra henne snygg. När man är nysnygg så får man roa sig, gå på fina fester, leka med alla nya, coola teknikprylar och en massa andra saker. Någon månad innan hennes operation så träffar hon Shay som inte vill bli snygg. Hon vill fly från staden och leta efter ett ställe där hon tror att andra fulingar bor.

Mer än så vet jag faktiskt inte tror jag, men jag ska läsa den så fort jag är klar med mina andra böcker. Det finns även andra böcker i ful-serien, men det här är den första.

Jag har också hört att många har jämfört den här boken med Hungerspelen. När jag har läst recensionerna på boken Ful så kan jag förstå varför, men samtidigt så tror jag att de är ganska annorlunda. Men båda utspelar ju sig i framtiden med ungdomar som utsätts för något som är helt sjukt egentligen och som (förhoppningsvis) inte skulle hända nu i vår generation. Men vi vet ju inte vad som kommer att hända i framtiden, så vem vet om sådana här grejer kanske kommer att hända om några hundra år?

Jag är i alla fall spänd på att läsa den här boken och jag hoppas att den är så bra som folk har sagt. Om det är någon av er som har läst Ful eller kanske alla de andra böckerna i serien, varför inte lämna en liten kommentar och säga vad du tyckte om dem?

Jessica

onsdag 24 oktober 2012

Jessica praoar på biblioteket


Biblioteket har fått tillfällig tillökning i form av Jessica som i vanliga fall går i nian på Källängens skola men just nu praoar på biblioteket. Jag lyckades peta in en intervju med henne, mellan allt hon gör här.

Varför valde du just biblioteket?

Jag ville ha en praoplats där man får göra många olika saker, inte bara samma hela tiden. Jag sökte på internet och hittade flera som hade positiva erfarenheter av att praoa på bibliotek.

Och får du göra olika saker då?

Ja. Jag har varit med på bokmöte om vilka böcker och annat som ska beställas. Sedan har jag ankomstregistrerat och stämplat böckerna när de kommer och också ställt upp dem i hyllorna. Jag har också varit med på författarbesök [med Petrus Dahlin], sagostund och babyträff. Till de som inte kan läsa vanliga tryckta böcker har jag bränt talboksskivor och så åkte jag med Boken kommer-bilen för att lämna böcker till människor som inte själva kan komma till biblioteket. I Unga vuxna-hörnan har jag varit med och kategoriserat böcker till faktahyllan, skrivit boktips och gjort en bokutställning med boktips och en affisch till utställningen. Och just det, jag har också plastat om tidskrifter och tryckt pins till treorna som kommer på besök till biblioteket. Ganska mycket!

Väldigt mycket. Vad är roligast och tråkigast hittills?

Just att få göra så många olika saker och att få vara med om olika processer bakom det man ser ute i biblioteket. Till exempel att vara med från att böckerna beställs via att registrera och stämpla dem tills att de kommer ut till hyllorna. Och inget är direkt tråkigt eftersom man gör så mycket blandat. Men jag skulle till exempel inte vilja jobba med att bara sätta upp bilderböcker, för det är väldigt många hela tiden…

Apropå det: Finns det något som du tycker att biblioteket borde göra annorlunda?

Nej, men jag är van vid det här biblioteket så jag visste ganska mycket innan. Men en sak är att det kan vara trångt till exempel i Unga vuxna-hörnan, eftersom böckerna är tjocka och hyllorna är små. Så då måste man flytta om massor av böcker för att kunna sätta upp böcker.

Vad gör du här på biblioteket när du inte jobbar?

Jag kommer hit om jag behöver hjälp med skolarbete eller bara sitta och plugga. Jag brukar också kolla efter böcker och musik. Ibland är jag här bara för att fördriva lite tid mellan två olika grejer.

Och annars på fritiden?

Om jag inte pluggar (det är mycket i skolan just nu) spelar jag gitarr. Just nu håller jag på att lära mig sätta ihop ackord. Annars är jag med kompisar.

Om du inte behöver spela själv, vad tycker du om att lyssna på för musik?

Jag har väldigt bred musiksmak och lyssnar på det mesta utom hiphop och R&B. Några exempel på band jag gillar är Ramones och The Clash.

Har du någon favoritbok?

Nej jag har inga favoritgrejer över huvud taget! Men en bok som jag gillar är I taket lyser stjärnorna [av Johanna Thydell]. Jag gillar första delen i Hungerspelenserien, men del 2 och 3 var inte alls lika bra. Jag blir lite irriterad, hon [Suzanne Collins]kunde ha skrivit det så mycket bättre.

Vad läser du just nu?

Håller på med Tretton skäl varför [av Jay Asher] som Jenny i personalen tipsade om. Den kryper mig på nerverna. Eftersom min pappa är från Canada läser jag också en engelsk bok i hemspråksundervisningen. Den heter Tulip touch [av Anne Fine].

Vad vill du helst ha i en bok?

En bra bok ska man bli intresserad av direkt. Det är också viktigt att inte krångla till det i onödan, böcker får vara kluriga att läsa men man ska inte ägna tid åt sånt som sen visar sig inte vara så viktigt.

Jag har ju bett dig om filmtips tidigare. Kan du säga några du tycker om?

Jag tycker mycket om TV-serien Sherlock och längtar efter tredje säsongen. Några filmer jag tycker om än Finding Neverland, och Brokeback mountain.

Finns det något du känner att du saknar på biblioteket?

Jag vet inte. Jag ser ju mer vad som finns nu när jag är här hela dagarna och jobbar. Till exempel tidskrifter – jag har väl vetat att det finns men inte att det är så många och i så många olika ämnen. När jag gick i sjuan var jag här på visning med klassen och då fick jag också veta mer. Innan dess tänkte jag inte på att det fanns så mycket platser att sitta på och så, mer att det fanns böcker att låna.

Tack för att du vill vara här! Och för att du ville vara med på intervju!

torsdag 27 september 2012

Men det skulle ni aldrig våga


Vissa människor gör allting i god tid. De betalar räkningarna en vecka i förväg (utan hjälpmedel som autogiro) och har aldrig tvingats se en AIK-match med skymd sikt inklämd bland massa djurgårdare.

Som kanske kan anas tillhör jag inte den typen av människor.

Så det var tur för mig att teatergruppen Gruppen beslöt sig för att köra en ny omgång av pjäsen Men det skulle ni aldrig våga med Bianca Kronlöf och Elin Söderquist. Den gick väldigt kort tid på Orionteatern och är nu tillbaka på Dramalabbet (fortfarande dock kort tid, bara tre föreställningar kvar).

Jag såg den i tisdags och det gjorde ont. Det handlar om barnfattigdom, varför så många kvinnor äter sömntabletter, hur statistiken egentligen ser ut och vad som gömmer sig där bakom. Fruktansvärt bra skrivet, genomfört och riktigt drabbande. I synnerhet den första delen.

Se den! Jag säger som min vän och teatersällskap: "Ni kommer ångra er! Men det är det värt."

Recensioner från DN och SvD.

Den som har missat ovan nämnda Bianca Kronlöfs skapelse Snubben kan för övrigt ta sig en bonussväng till YouTube.

onsdag 26 september 2012

Vip-kväll på biblioteket!

Ni har väl inte missat att vi ska ha värsta roliga vip-kvällen på biblioteket onsdag 10 oktober? Om ni har det, så är det en kväll ni inte vill missa.

Det blir en alldeles fantastisk och extraordinär röda-mattan-kväll för alla fantastiska biblioteksbesökare där det händer en massa roliga saker. Bland annat får vi besök av ingen mindre än Jonas Hassen Khemiri. Och så får ni ju så klart chans att träffa alla oss som jobbar på biblioteket och mingla med oss. Och en once-in-a-liftime-chans att se bibliotekets spöklika källarmagasin - det vill ni inte missa!

Det blir också överraskningar när - och där - du minst anar det med bland annat Sagateatern och Lidingö manskör. Mer om det avslöjar vi inte nu - utan det får ni se på plats. Vi bjuder också på snittar och något att dricka.


 
Och det enda du behöver för att delta i denna fantastiska kväll är ett lånekort från Lidingö stadsbibliotek! Bra va? Och om du vill så kan du hämta en guldbiljett från lördag 29 september, då är du med i en specialtävling under vip-kvällen. Och ingen vip-kväll utan speciella erbjudanden - men de får du reda på då.

Välkomna till oss 10 oktober kl 18.00-20.00!


fredag 21 september 2012

Bokcirkel för ungdomar


Hörni alla 12-15-åringar som gillar att läsa!

Ni har väl inte missat att det startar en ny bokcirkel här på biblioteket nästa vecka? Jag tänker inte avslöja vilken den första boken blir, men däremot vet jag att alla som är med i bokcirkeln får behålla boken (jag har nämligen ett hemligt lager).

Första träffen är på onsdag 26 september klockan 16.00, och vill du vara med måste du säga till mig senast på måndag 24 september.

Mer info hittar du på bibliotekets hemsida. Läs snabbt och maila mig!

onsdag 19 september 2012

Femtio nyanser av blä

Vissa böcker känner jag att jag borde läsa, fast jag egentligen inte vill. Kanske har det något med bibliotekariekallet att göra, att det i princip är omöjligt att inte läsa vissa väldigt omskrivna böcker. Det var i alla fall så jag bestämde mig för att läsa den mycket hypade erotiska romanen Fifty shades of Grey (sv. Femtio nyanser av honom). Redan innan var jag väldigt tveksam, även om boken lästs av kanske miljontals människor världen över, så hade jag en stark känsla av att den skulle vara dålig. Jag försökte peppa mig själv med att böcker kan vara underhållande även om de inte är vad man själv skulle beskriva som bra, och att en bok inte måste vara dålig för att det är erotisk litteratur.


Det var alltså med tämligen ambivalent inställning som jag började läsa, och tyvärr tog det inte lång tid innan jag fick mina absolut värsta farhågor besvarade. Fifty shades of Grey är utan tvekan den värsta smörja jag har läst på åratal, kanske till och med någonsin! Jag vet att det är meningen att man som bibliotekarie inte borde dissa böcker alltför hårt, men som jag ser det gör jag en tjänst för att värna om litteraturens heder med att starkt avråda från att läsa denna bok.

Vad handlar boken om? Den 21-åriga oskulden Ana träffar och blir förförd av den megasnygge, megarika, megaunga och megareserverade företagsmagnaten Christian Grey. Grey är engagerad inom BDSM (för den oinvigde, läs Wikipediaarikeln här) och vill inleda ett BDSM-förhållande, medan Ana är ute efter ett traditionellt kärleksförhållande. Det är ungefär vad hela boken går ut på, och det skulle säkert kunna bli intressant, om det inte vore för att det egentligen aldrig blir några direkta motsättningar som driver handlingen framåt. Ana går med på att prova på lite, t.ex. genom att bli smiskad, medan Grey går med på att prova på romantik, och utöver det så är boken proppad med en massa sexscener som i längden blir förutsägbara och långtråkiga.

Som erotisk litteratur lämnar Fifty shades of Grey mycket övrigt att önska. Jag skulle snarare hävda att det inte ens är erotisk litteratur, utan något som snarare hamnar i kategorin romantik/tantsnusk. Som jag ser det är poängen med erotisk litteratur att vara spännande, tankeväckande och ligga på gränsen till det förbjudna, att stimulera läsarens fantasi. Jag tror att det är det som provocerar mig mest, det faktum att jag kan bli så uttråkad av något som ska föreställa erotik. För er som är intresserade av att läsa lite riktig erotik så kan jag rekomendera Anaïs Nin eller Pauline Reagés klassiker Berättelsen om O. Du hittar all vår erotiska litteratur bäst genom bibliotekskatalogen.

Utöver problemen ovan så finns det andra aspekter av boken som gör mig illa till mods. Den har blivit anklagad för att vara sexistisk, men som jag förstår det så har de anklagelserna riktat sig främst mot (de ganska magra) BDSM-inslagen. Om man har minsta insikt i vad BDSM går ut på så känns det resonemanget väldigt konstigt, speciellt som man då helt överser allt annat som är fel med boken. Sett ur ett genusperspektiv så är allting så stereotypt att det är omöjligt att veta var man ska börja. Vi har en våpig lite lillgammal tjej som är sådär lagom gulligt familjeorienterad och en kall maktlysten man vars alla problem skylls på en taskig barndom som han inte vill prata om, men som tjejen vill analysera, ta hand om och rädda. Låter det bekant?

Om du mot all förmodan ändå vill läsa boken så går den att reservera genom bibliotekskatalogen, både på engelska och på svenska.

torsdag 6 september 2012

Sprillans nytt för de nästan minsta


En gång i veckan släpper vi ut nya barnböcker på biblioteket. Och ibland är det extra roligt. Till exempel när två av mina (allas?) favoriter Stina Wirsén och Pija Lindenbaum kommer med nya böcker.

Wirsénboken är såklart en i den fantastiska Vem-serien. Just denna heter Vem är var? och i den får vi följa Nallen och de andra när de letar efter varann. Det blir en sväng förbi Kanins två förmanande mammor, Nallegrisens SURA pappa och fågels festglada föräldrar:


Pija Lindenbaum gör ju mest bilderböcker för större barn, mest kända är förmodligen dem om Gittan. Här kommer dock en för de minsta, Jag älskar Manne, om den stora kärleken. Jaget (Micke) älskar nämligen Manne, precis som titeln antyder. Han älskar också Mannes hink, Mannes mormor, ja till och med hans trasiga pinne. Men en han inte älskar är killen...


Höstnytt, är det inte bäst!

Jo, det kom förresten ännu en Vembok, nämligen Vem är sjuk?, men den har Petra redan twittrat om så jag ska inte tjata.