fredag 28 oktober 2011

Miljön

Usch vilken deprimerande föreläsning vi hade igår. Den var i och för sig bra och fick mig att tänka till hur vi behandlar Moder Jord och framförallt vilket ansvar vi har för kommande generationer. Pär Holmgren (känd hårdrocksmeteorolog) var här på biblioteket igår och föreläste för oss anställda om miljön. Det var inga muntra fakta han kom med. Vi var många som kom ut från hörsalen på biblioteket tysta och fundersamma. Gör man, som privarperson, tillräckligt? Kanske inte alla gånger men jag försöker.



Men visst, jag har flugit för många gånger till Berlin i år, visst handlar jag billiga matvaror som transporterats hit från andra sidan jordklotet och visst överkonsumerar jag kläder.
Men ibland tycker jag att det läggs för stort ansvar för oss konsumenter men för lite på makthavarna. Vi har alla ett ansvar (oj, vad käck och politisk korrekt jag blev där).
Ni som är intresserade kom gärna in och låna Holmgrens böcker om klimatet. Han skriver på ett lättsamt sätt. Vi har även Oväder av Mark Lynas som han tipsade om.

Nåväl, nu till något positivt. Häromdan satte jag upp böcker nere på bibblan och upptäckte en fantastisk liten diktsamling Underjorden av Malte Persson. Ni som åker tunnelbana kommer att känna igen er. Jag blev helt uppslukad av denna underbara poet:

En man som somnat på väg hem från krogen
väcks först vid tunnelbanelinjens slut-
avstigen ovan jord ser han skyggt ut
mot bostadshusen och den glesa skogen

Eller detta:

Vad växer, mognar, under jordens yta?
Skall frön som såtts i djupa tankar gro
och gödda av den mullens hopp och tro
en gång ta form, för att i ljuset bryta
fram, upp, ut? Jag far, min tanke med,
genom en jättes kropp som blivit stel,
där tåg går, animerade av el,
likt maskar i en jord som brutits ned.





Läs den här diktsamlingen på tunnelbanan och du kommer att le. Lycklig.






måndag 24 oktober 2011

Hejdlöst, hämningslöst, konsekvenslöst

Jag tillhör inte dem som tror att det går att läsa för många böcker. Jag må dela mitt läsintresse med Flauberts antihjältinna Emma Bovary, men jag betvivlar att det kommer att leda till varken kopulerande i hästdroskor, överkonsumtion av klänningar (jo, det skulle vara det i sådana fall) eller ond, bråd död (här vill jag ta tillfället i akt och komma med ett litet filmtips: ni som inte kan få nog av monster men redan har sett Alien-filmerna fler gånger än vad som är socialt acceptabelt, bör omedelbart se Claude Chabrols film Madame Bovary från 1991. (Isabelle Huppert med arsenikfradga runt munnen är långt mer skrämmande än de flesta dreglande monster jag har mött i mina dar, och det är några stycken).

En av de stora fördelarna med att jobba på bibliotek är böckerna, vilket kanske inte kommer som någon överraskning. Ändå händer det att jag blir lite lätt chockad när jag tittar mig omkring och inser att det verkligen är böcker överallt. Biblioteken erbjuder en möjlighet till överdådigt, dekadent frosseri, som aldrig upphör att förvåna mig. Glädjen i att strosa runt bland hyllorna och fylla famnen med bok efter bok är oslagbar. Det händer att jag får lite andnöd – nej, men nu har jag ändå lånat alldeles för många böcker, jag måste ju hinna läsa dem också! Lite som när man flippar vid fruktdisken och köper kilovis med nektariner och vindruvor mitt under rötmånaden. Den skamsna rösten i huvudet som säger: lugna ner dig, du kommer inte att hinna äta upp allt, det kommer att bli dåligt och du kommer att få slänga hälften! Tänk på bananflugorna! Men sedan inser jag att böcker inte blir dåliga om jag inte läser dem direkt. Det värsta som kan hända är att jag får lämna tillbaka dem olästa. Det är tillåtet att frossa ohämmat, att spontanlåna helt okända böcker, att låna Odysseus för tredje gången utan att orka läsa mer än några sidor (en fråga för en uppsluppen tipsrunda: vilken slags inälvor föredrog egentligen Leopold Bloom?). Ingen kommer att straffa dig, ingen kommer att döma dig. Så välkommen till biblioteket för att hänge dig åt ren, konsekvenslös njutning!



Pelle Strindlund: Jordens herrar
En oumbärlig bok som öppnar våra ögon för likheterna mellan hur vi betraktar djur i dagens samhälle, och hur slavar en gång betraktades.




Ann Heberlein: Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva
En djupt personlig berättelse om hur det är att leva med bipolaritet. Extra aktuell då Heberlein precis har utkommit med Ett gott liv, där hon bland annat ifrågasätter sin förläggares agerande vid tillkomsten av Jag vill inte dö...




Gustave Flaubert: Madame Bovary
En klassiker som gjorde stor skandal när den publicerades 1857. Boken skildrar den alltmer frustrerade och desperata Emma Bovary, som inte kan förlika sig med faktumet att hennes liv saknar kärleksromanernas storslagenhet.

/Gästbloggare Agnes

fredag 21 oktober 2011

Sankta psyko


Johan Theorin håller ju sig för de mesta på Öland, men i hans senaste roman så har han förflyttat sig till ett litet samhälle på Västkusten. Hit kommer förskolläraren Jan Hauger för att söka jobb på förskolan Gläntan. Men Gläntan är ingen vanlig förskola. På andra sidan ett högt stängsel invid förskolan ligger nämligen det säkerhetsklassade sjukhuset Sankta Patricia – även kallat Sankta psyko - där psykiskt störda våldsbrottslingar vårdas. Gläntan är sjukhusets egen förskola där barn till de intagna vistas. Och en underjordisk gång förbinder förskolan med sjukhuset. Upplagt för spänning alltså!

Förutom att ta hand om barnen på förskolan, vilket även innebär nattpass då vissa barn bor på förskolan innan de placerats ut i en fosterfamilj – blir att eskortera barnen till hissen som går upp till Sankta Patricias besöksrum. För att ta sig dit måste man först passera igenom en noga säkrad dörr och ta sig nedför en trappa, ner i källargångarna fram till hissen som går upp till besöksrummet på sjukhuset. Men upp till besöksrummet kommer inte Jan. Barnen åker ofta själv i hissen när de ska träffa sina föräldrar som vårdas på Sankta psyko.

Jan han har också sina hemligheter blir man snabbt på det klara med. En nio år gammal hemlighet som involverar en försvunnen pojke på en förskola han tidigare jobbat på. Han bär också på ytterligare en hemlighet – en hemlighet som innefattar hans tonår och varför han så gärna ville ha jobbet på Sankta psykos förskola. Hemligheten innefattar en lockelse att ta sig in på det låsta sjukhuset och upp till de slutna avdelningarna. Men något mer om hans hemligheter tänker jag inte berätta, utan det får ni läsa om själva!

Det här är en spänningsroman som håller en på tårna genom hela boken. Theorin har verkligen lyckats med att bygga upp en ruggig stämning – som han faktiskt lyckas behålla hela vägen till slutet. Och det är inte alltid det blir så lyckat som det här. En verkligen rysligt spännande bok – perfekt för höstens mörka kvällar!

Och så klart kan du låna den på biblioteket! Den finns även som e-bok.

onsdag 19 oktober 2011

Magiska boktips

Längtar du efter personliga boktips men har lite svårt att få fram exakt vem du är just när du är på biblioteket? Vilka böcker du skulle uppskatta eller som till och med kan bli livsviktiga för dig? Känns det svårt att öppna sig helt för en människa som står alldeles framför dig?

På den i dubbel bemärkelse fantastiska sidan Buskul som drivs av biblioteket på Drottning Silvias barn- och ungdomssjukhus i Västra Götalandsregionen kan du i 20 frågor svara på vem du är (eller vill vara) och få boktips och en liten analys uttänkta till just dig, utan att ens berätta ditt namn. För som BabaJaga, den svarande bibliotekarien säger:

”Jag finns inte där du finns. Vi kommer aldrig att mötas.
Och skulle det ske, så känner vi inte igen varandra.”

Man behöver inte bo i Västra Götalandsregionen men måste däremot vara mellan 13 och 25 år.

Därför:

Kära Buskul
Jag är... alldeles överförtjust i det här underbart vardagsmagiskfantastiska boktipsinitiativet.
Jag är... en sådan som älskar böcker och tillvarons hemligheter.
Jag är... ärligt talat inte alls mellan 13-25 år.
Jag... överväger allvarligt att ljuga ner min ålder för att få vara med…

Gå in på Buskuls hemsida, klicka på fåtöljen -> Läsa -> Jag är boken och börja fundera över vem du är.

måndag 17 oktober 2011

Årets nomineringar till Augustpriset

Det prestigefyllda Augustpriset delas i år ut för tjugotredje gången. Priser är en bronsstatyett av Mikael Fare samt 100 000 kronor vardera i följande tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok samt Årets svenska barn- och ungdomsbok.

... och nomineringarna är:

Årets svenska barn- och ungdomsbok
"Vita streck och Öjvind" av Sara Lundgren.
"Konstiga djur" av Lotta Olsson.
"Pojkarna" av Jessica Schiefauer.
"I den tysta minuten mellan" av Viveca Sjögren.
"Cirkeln" av Mats Strandberg, Sara Bergmark Elfgren.
"Petras prick" av Maria Nilsson Thore.

Årets svenska skönlitterära bok
"Korparna" av Thomas Bannerhed.
"En kubikmeter jord" av Sören Bondeson.
"Flod" av Carolina Fredriksson.
"Lacrimosa" av Eva-Marie Liffner.
"Rekviem för John Cummings" av Bengt Ohlsson.
"Välkommen till den här världen" av Amanda Svensson.

Årets svenska fackbok
"Spektrum" av Johan Svedjedal.
"Och i Wienerwald står träden kvar" av Elisabeth Åsbrink.
"Ni har klockorna" - vi har tiden av Lennart Pehrson.
"Skymningssång i Kalahari. Hur människan bytte tillvaro" av Lasse Berg.
"Alla monster måste dö! Gruppresa till Nordkorea - ett reportage" av Magnus Bärtås, Fredrik Ekman.
"Trädets tid" av Christel Kvant.


Vilka har du läst (om några)? Favoriter? Vem borde få priset? Vem borde inte få priset? Tänk till - tyck till!

Tuffare tag för tystnaden

Biblioteksbella är sedan länge införstådd med att bibliotek i allmänhet inte längre är - eller är tänkta att fungera som - den upphöjda stillhetens tempel. Det är old news. Vi har bearbetat, accepterat och nyorienterat oss. Vi har klippt upp slitsar i pennkjolarna, utvecklat selektiv dövhet och burit ned tjocka böcker med fula framsidor i källaren. Vi är lediga, avslappnade, coola biblioteksanställda, för biblioteket i tiden.

Vissa inslag i den nya ljudbilden välkomnas naturligtvis varmare än andra (spontana utbyten av boktips låntagare emellan, livliga diskussioner om exilförfattare/nyöversättningen av Decamerone/Dostojevskijs betydelse för Czeslaw Milosz poetik, t ex). I övrigt... tja, en vänjer sig.

Något som påpekas då och då från låntagarhåll är bruket av mobiltelefoner på biblioteket. Här syftas inte nödvändigtvis på korta, diskreta konversationer (som väl inte behöver vara alltför störande), utan på de långa, högljudda samtal som ibland ekar mellan hyllor och hörsalar.

Så: hur förhålla sig till att vissa använder biblioteket som callcenter? När man verkligen har provat allt - osynliga skyltar, synliga skyltar, böner, diskreta tillsägelser och anklagande tystnader - är det kanske dags för radikalare grepp? Kollegorna på andra sidan Nordsjön har tillsatt en specialtjänst för att komma tillrätta med problemet.

(Känsliga tittare varnas.)

fredag 14 oktober 2011

Kulturlördag hos oss på Lidingö Stadsbibliotek 15/10

De varma bruna färgerna omger oss, vinden blåser lagom hårt och kallt. Koftan och regnstövlarna är på. Bokcirklar och kurser har börjat och vi kan sitta inne (med ett glas rödvin kanske?) utan att någon tjatar på oss att solen skiner. Det är tid för kulturella aktiviteter såsom teaterbesök och kulturlördagar. Varför inte bättra på sin image och besök Lidingö Stadsbibliotek nu på lördag. Kom hit med böcker som du vill bli av med och gå hem med nya. Hoppas på att någon blir sjuk och lämnar sin Linda Olsson- biljett eller gå hem med en bra bok. Hyr en film och jämför den med boken. Till min besvikelse har den fantastiska Norwegian Wood av Haruki Murakami blivit en genomrutten film. Den enda behållningen med filmen är de vackra naturbilderna och de underbara kläderna. Men det är min åsikt. Vi har både boken och filmen.

Ring en kompis och skryt att du har varit på bibliotek och insupit kunskap. Måhända har du tur och hittar en diktsamling av Tomas Tranströmer. Sträck på dig, på med baskern och skryt ännu mer. (Men glöm inte att läsa boken).

onsdag 12 oktober 2011

Nu är det KRIG!

Ok, där tog jag i lite.

Men faktum är att böcker om krig går som korvspad i solsken både i bokaffärerna och här på biblioteket. Vad detta beror på kan vi bara spekulera i, men en gissning är att det är samma psykologiska mekanism som får oss att se dokumentärer om afrikanska diamantgruvor, filmer av Lucas Moodyson eller "The Jerry Springer Show" som är orsaken: Det ohyggliga lockar.

Vilket ohyggligt lockar då mest? Det självklara svaret är förstås andra världskriget, och nu finns det bevis för det också.

Varför är då andra världskriget det självklara svaret? Vårt förhållande till denna världshändelse är i sig orsak nog för en mindre bokflod, men här ska jag nöja mig mig med att konstatera att ingen annan historisk tilldragelse är lika mytologiserad och dramatiserad. Vill du veta mer, välkommen till biblioteket!

torsdag 6 oktober 2011

Årets Nobelpris i litteratur tilldelas Tomas Tranströmer


I dag öppnade Peter Englund dörren till Svenska Akademien och avslöjade namnet på årets Nobelpristagare i litteratur. Och det blev den svenska poeten Tomas Tranströmer - som många haft som favorit i flera, flera år. Akademien chockade med att äntligen tilldela Tranströmer priset. Samma år som han fyllt 80 år. Många förvånades då han varit favortitippad så länge. Grattis Tomas önskar vi alla på Lidingö stadsbibliotek! Du är så värd det här priset!

Tomas Tranströmer är född den 15 april 1931 i Stockholm. Efter att ha publicerat dikter i olika tidskrifter gav Tranströmer 1954 ut samlingen 17 dikter — en av decenniets mest uppmärksammade debuter. Redan här märks det intresse för natur och musik som präglat en stor del av hans produktion. Med de följande diktsamlingarna Hemligheter på vägen (1958), Den halvfärdiga himlen (1962) och Klanger och spår (1966) befäste han hos kritiker och andra läsare sin position som en av de främsta lyrikerna i sin generation.

I sviten Östersjöar (1974) samlas fragment av en släkthistoria från Runmarö i Stockholms skärgård, där morfadern var lots, och där Tranströmer allt sedan barndomen tillbringat många somrar. Minnen från uppväxtens 1930- och 40-tal finns även i memoarboken Minnena ser mig (1993).

De flesta av Tranströmers diktsamlingar kännetecknas av sparsamhet, konkretion och pregnanta metaforer. Med de senaste samlingarna Sorgegondolen (1996) och Den stora gåtan (2004) har Tranströmer gått mot ett allt mindre format och en allt större grad av koncentration.

Redan på 1960-talet introducerades Tranströmer i USA av författaren Robert Bly. Allt sedan dess har intresset för hans poesi ökat internationellt, och han finns numera översatt till över sextio språk. Genom åren har Tranströmer även publicerat egna tolkningar av utländsk poesi. En samlingsvolym med hans översättningar gavs ut 1999 under titeln Tolkningar.

Tack till alla er som kom och titta med oss! Välkomna nästa år!

Kom in och låna böckerna!

Nobelpriset i litteratur

I dag bänkar vi oss framför tv:n nere i biblioteket och väntar med spänning på vem som tilldelas årets Nobelpris i litteratur. Kom du med!

Vi drar igång 12.55!