torsdag 27 mars 2008

Bokpriset del 1: Falling Man av Don Delillo

Don Delillo är ett av de där namnen som titt som tätt dyker upp när förhandstipsen inför utdelandet av diverse litterära pris - Nobelpriset icke undantaget - börjar listas på kultursidor runt om i världen. Han är amerikan, började skriva i slutet av sextiotalet och har hittills hunnit med att skriva femton romaner vars gemensamma teman ofta har att göra med det så kallade postmoderna tillståndet i någon form. Han har kallats en av de viktigaste amerikanska författarna i vår tid.

"Falling man" är Don Delillos försök att skriva en roman om det stora trauma som drabbade USA i form av terrorattackerna mot World Trade Center den 11 september 2001. Ett vågat steg av Delillo - det kan inte vara helt lätt att skriva en roman om nationalkatastrofen 9/11 som inte omedelbart rasar samman till en politisk pamflett. Kanske lyckas han just för att han bemästrar sina teman så väl: det som kunde ha blivit ett banalt debattinlägg blir istället en ödmjuk undersökning av mänskliga livsvillkor.

I bokens första scen har planen minuterna innan kraschat in i det ena tornet och huvudpersonen, Keith, är en av dem som trots allt lyckats ta sig ut ur byggnaden. Med en okänd människas portfölj i handen flyr han infernot för att inom kort ringa på dörren oanmäld hemma hos sin före detta fru. När hon öppnar dörren ser hon sin exmake täckt av aska och splitter och tar emot honom på nytt. Den största och viktigaste delen av berättelsen - som börjar just här, vid dörren - handlar inte om ögonblicken då flygplansrattacken sker utan fungerar istället som en epilog till terrordramat, en efterhistoria som lågmält skildrar hur Keith och hans hustru långsamt återuppbygger sin relation i skuggan av den förödelse som drabbat New York. Ett annat tema som framstår som oerhört betydelsefullt är det mänskliga behovet av berättelsen. Berättelsen, återberättelsen och ihågkommandet är, tycks Delillo mena, inte bara ett verktyg för människan när hon bearbetar och förhåller sig till traumatiska upplevelser men också ett sätt för henne att återskapa en ständigt undanglidande närhet till det egna livet.

tisdag 25 mars 2008

Namntävlingen - the winner!

Namntävlingen är avgjord! Med förkrossande 70, 1 % av rösterna - en fantastisk marginal -vann förslaget BLOGGHYLLAN en jordskredsseger i tävlingen.

Lidingö stadsbibliotek säger GRATTIS till Inga-Lill "Pling" Nyström som kläckte det förslag som väckt störst gensvar hos våra läsare! Välkommen in till biblioteket för att hämta ditt bokpris. Vi tackar hjärtligt för alla förslag som lämnats!

PS. för dom som är nyfikna på vilka böcker som Inga-Lill vann, håll utkik på bloggen - här kommer vi skriva lite om dom. DS.

onsdag 19 mars 2008

Glad påsk!



Glad påsk och trevlig äggfrossa önskar Lidingö stadsbibliotek via Den nya bloggen! Det fysiska biblioteket håller öppet 10-17 på skärtorsdagen och är stängt långfredag, påskafton och annandag påsk. Hemsidan är förstås öppen alla dagar, dygnet runt. Nästa vecka kommer vinnarförslaget i bloggnamnstävlingen att publiceras. Håll utkik då!

fredag 7 mars 2008

Månadens creddförfattare: Erik Beckman


(bild från Erik Beckman-sällskapet)


Glöm allt jag sa om förra månadens creddförfattare, Paul Auster. Jämfört med mars månads utvalda författare är Auster ungefär lika nyskapande som Ica-Kuriren. I ljuset av månadens skrivikon tycks en litterär illbatting som Charles Bukowski lika konventionell som ett präktigt soffprogram på teve. Ja, jag vågar påstå att jämfört med denna särling är - faktiskt - alldeles för många författare (och det gäller både unga spolingar och gamla stötar) förvånansvärt stela, fega och tja, vanliga. Den här månadens creddförfattare är nämligen, till skillnad från alla de andra självutnämnda fuskavantgardisterna med svart kostym och halvtaffliga estetiska programförklaringar en verklig outsider i litteraturen - och som sådan inkasserar man ofrånkomligen en utnämning till Creddförfattare. Dessutom är han prästson från Vänersborg. Låter lovande, eller hur?



Nå. Den person jag pratar om är ingen mindre än folkhemsavantgardisten, humoristen och ordekvilibristen Erik Beckman (1935-1995) som du ser på bilden däroppe, med skepparkrans och allt.

Erik Beckman har av experterna förärats den pampiga tjänstetiteln “språklig sabotör”. Och oavsett vad denna något mystifika benämning egentligen innebär kan vi konstatera att dylika stämplingar är credd, credd och mera credd. Om vi ändå ska lära oss något om vad som kännetecknar det Beckman skriver (några korta, vältaliga rader är alltid bra att ha i bakfickan) kan vi citera rakt ur författardatabasen Alex (som vi har här på bibblan, kom och hitta info till uppsatser och arbeten omedelbart): “Hans författarskap karakteriseras av ett anarkistiskt uppror mot konventionerna (…) han gisslar varje likriktning och varnar för de alltmer dominerande samförståndsideologierna. Just misstron mot auktoriteter, dogmer och ideologier är den röda tråden i hans författarskap”. Dessa formuleringar är förstås ljuv musik för varje självmedveten litteraturnördsaspirant med önskan att positionera sig åt det radikala hållet. Möjligen kan man dock luras att tro att Erik Beckmans böcker är fulla av facklig kamp och fysiska händer knutna mot överheten, men riktigt så enkelt är det inte (då hade han blivit utnämnd till veckans arbetarförfattare i stället). Nej, det är i själva verket inte i storyn som upproret görs: det väsentliga händer i stället på det språkliga planet.


Inte övertygad? Du är förlåten. Man kan gott nöja sig med att dyrka den briljanta poesi som utgör Beckmans boktitlar, där två av de bästa lyder: “Fågeln som pianist” och “Kommunalrådet cyklar förbi”. Upphöjt.

onsdag 5 mars 2008

Namntävlingen - upploppet

Det drar ihop sig till slutresultat i namnförslagstävlingen. Vi tackar och bockar för alla förslag som inkommit! De tre förslag som valts ut för slutomröstning är följande:

  • Blogghyllan
  • Goggles
  • Bloggioteket

I skrivande stund leder förslaget "Blogghyllan" med 51 % av rösterna. Men än finns det tid att påverka! Gå in på Lidingö stadsbiblioteks webbsida och klicka fram ditt favoritförslag.

måndag 3 mars 2008

Toulouse-Lautrec på Nationalmuseum

Vill du ha en konstupplevelse utöver det vanliga? Gå och se utställningen på Nationalmuseum om Henri de Toulouse-Lautrec. Trots att jag trodde jag läst och sett mycket av och om honom och hans liv så blir man som besökare alldeles överväldigad av hans konst. Många av verken var inlånade från amerikanska och europeiska stiftelser och museer och inte så lättillgängliga i vanliga fall.
”Målaren på Moulin Rouge” heter en roman av Pierre La Mure. Den kom ut första gången på svenska redan 1952 och handlar i något romantiserad form om Henri de Toulouse-Lautrec och hans liv. Boken finns tyvärr bara kvar som talbok på Lidingö stadsbibliotek. Biblioteket har däremot flera konstböcker om honom i samlingarna. Titta gärna in på Nationalmuseums hemsida och läs mer om utställningen.

Gunnel