fredag 29 februari 2008

Dåliga bibliotekarievitsar

I avdelningen dåliga bibliotekarievitsar finns en del att hämta. Vad sägs om följande, till exempel:

A man walks into a Glasgow library and saysto the librarian, "Excuse me Miss, do ye huvany books on suicide?"The librarian looks up and says,"Fuck off! Ye'll no bring it back!"

Är det någon annan därute som sitter på ett gäng usla biblioteksvitsar? Dela gärna med er av härligheterna i kommentarsfältet i så fall!

måndag 25 februari 2008

Ny roman av snyggingen Jens Lapidus

(foto © Anna-Lena Ahlström)

Jens Lapidus, av många skönhetstörstande bokslukare ansedd som den hunkigaste svenska författaren någonsin, släpper en ny roman i maj berättar Svenska Dagbladet. Boken heter "Aldrig fucka upp" - en titel som låter oss ana att denna nya deckare är minst lika rå och osentimental som debuten "Snabba cash". Att sammetsögde Lapidus lyckats skriva två så hårdkokta alster må vara en gåta värd att dagdrömma en smula över, men vi hoppas förstås på en forsatt stadig ström av kärva gansterepos från denne mans skarpa penna.


Själv har jag inte riktigt lyckats komma över min crush på Rocky-författaren Martin Kellerman. Finns det nån chans för en kommunalanställd bibliotekarie med ryggskott och skavsår att komma med i serien tro?




tisdag 19 februari 2008

Den hemlige kocken



I lördags var Mats-Eric Nilsson, redaktionschef och matkrönikör på Svenskan här på Lidingö stadsbibliotek och skrämde upp halva hörsalen med sina skarpa konstateranden om alla skumma E245-tillsatser etc som den svenska matindustrin injicerar i allt ifrån portionsrätter till småkakor. Mats-Eric Nilsson är författaren till en av förra årets mest omtalade fackböcker, ”Den hemlige kocken: sanningen om fusket med maten på din tallrik”. En bok som kallats för ”ett generalangrepp på hela livsmedelsindustrin”. Egentligen är det väl inga radikala nyheter som presenteras i boken. För visst har vi genomskådat den där limpan som håller sig mjuk i tre månader? Men ändå. Det är helt nödvändigt att ruskas om på nytt av iskalla och magsura fakta ibland. Själv blev jag mest fascinerad av hur livsmedelsreklamen så målmedvetet fokuserar på att skapa en varm, hemvävd känsla av naturlighet och enkelhet kring varor som exempelvis bröd. En förföriskt bulldoftande marknadsföringskuliss som kontrasterar starkt mot den långa uppräkningen av animaliska tillsatser som (med viss ansträngning) kan återfinnas nånstans i ett undangömt hörn på förpackningen.

För er som missade Mats-Eric Nilssons besök kan jag tipsa om att boken har egen webbsida
här. Där kan man också hitta en del länktips som har att göra med ekologiska livsmedel.

tisdag 5 februari 2008

Månadens creddförfattare: Paul Auster

Sugen på att casha in lite kulturell credd? Klart du är. Otillfredsställd hipphetslängtan är en klart underskattad anledning till att frossa i tegelstensromaner och skum poesi. För litteraturens motsvarighet till modets dressed to impress-strategi är definitivt INTE att, när din balla bordspartner med japansk designertröja och konstfacksambitioner frågar dig “Har du läst något stimulerande på sistone?” komma pipandes med nåt hafsigt i stil med “eh, hon Marklund va rätt bra”. Förstå mig rätt, du får jättegärna läsa Liza Marklund eller Robert Jordan eller baksidanpå mjölkpaketet eller precis vadsomhelst, jag säger bara att i vissa situationer kan det vara bra att kunna langa fram en riktigt, riktigt cool författare.Finns det överhuvudtaget såna, kanske du undrar. Och svaret är att det gör det. Definitivt. Det finns en liten slick klick av avundsvärda författarskap som av olika anledningar kommit att omges av den där svåruppnådda, raffinerade imagen som inte är pretto men ändå så mycket mer än den vanliga mainstream-geggan. Receptet tycks bestå av en lagom dos otillgänglighet, en förvånansvärt hög halt läsbarhet (tack och lov), ovanligt påhittiga berättargrepp och - mycket viktigt - de har mycket ofta någonting att göra med det mystiska men ack så überhippa begreppet postmodernism (för er som inte hört talas om postmodernism, misströsta icke, klicka här så bliver ni upplysta). När den konstnärliga kakan innehåller dessa ingredienser blir resultatet något mycket mycket bra. Här på bibblan vill vi förstås gärna guida dig genom denna sofistikerade kategori skribenter, och därför kommer vi från och med nu en gång i månaden ge dig Månadens creddförfattare. Bra va? Självklart går vi ut hårt och inleder med ingen mindre än den fantastiske superhipstern Paul Auster. På med nördbågarna nu:

Paul Auster föddes 1947 i Newark, New Jersey och fick sitt genombrott med den s.k. New York-trilogin; “Stad av glas” (finns numer också som tecknad serie), “Vålnader” och “Det låsta rummet”. Ska ni läsa någonting alls av Auster - och det ska ni ju - så är det New York-trilogin ni ska läsa. Inte nog med att den är Paul Austers mest monumentala verk, det är dessutom hans coolaste och bästa. Till sin struktur påminner böckerna faktiskt om gamla hederliga deckare, och Auster är tillräckligt brainy för att fatta att det är smart att låna stilgrepp från hårdkokta kriminalromaner men samtidigt göra något helt nytt av dem: i det här fallet målar han upp en mardrömsvärld som påminner mer om en annan rolig författare, nämligen Franz Kafka (denna s.k. litterära stilkrock är ett tecken på att han är postmodern. Lägg på minnet.). En del tycker att romanerna påminner om David Lynch-serien Twin Peaks, och bara det är ju ett gott betyg. Några genomgående fixpunkter som återkommer i alla Austers böcker är slumpen som fenomen, de osannolika sammanträffandenas natur, fiktionen som plötsligt visar sig vara sann och verkligheten som visar sig vara fiktion. Låter det tungt? Svårt? Det är det! Men bara lite, och framför allt är det CREDDIGT.
(bild från Albert bonniers förlag. © Jerry Bauer)