torsdag 26 juni 2008

Skräcksommar!

foto:Idha Lindhag

Förra året kunde man läsa en novell av John Ajvide Lindqvist som följetong i Dagens nyheter. Något som jag tyckte var jätteroligt, istället för den sedvanliga deckaren som jag i ärlighetens namn inte är så intresserad av fick man sig lite stämningsskapande skräck varje morgon. Jag tänkte att jag skulle portionera ut läsandet av Ajvide Lindqvists nyaste bok Människohamn över sommaren och läsa kanske ett kapitel om dagen. Men det gick inte så bra. Boken var helt enkelt alldeles för spännande och jag läste ut den på några dagar. Boken utspelas i Roslagen och är en ganska mörk historia där ramberättelsen utgörs av en far som förlorat sin dotter och söker sina rötter på en skärgårdsö. Sen tar det ovanligt lång tid innan det övernaturliga bryter i berättelsen. Jag ska inte säga mer om boken själv utan istället låta författaren berätta mer själv. Det gör han här. Allt jag tänker säga är att det är en toppenbok.



Glad sommar


tisdag 27 maj 2008

Snart händer det spännande grejer...

... på bibblan. Alltså jag vill egentligen inte säga nåt mer innan allt finns på plats och all hrm, utrustning är fixad, men jag lovar att det kommer bli asroligt och att sommarlovet är räddat, i alla fall för dom - som liksom jag - är måttligt förtjusta i att grilla pigment på nån överbefolkad förortsplaya. En ledtråd [klicka på länken] kan jag förstås inte låta bli att haspla ur mig. Jag är trots en skvallertant.

Håll utkik runtomkring den 13 juni, så får ni nyfikenheten stillad.

måndag 26 maj 2008

En riktigt rolig bok



En av de svåraste frågor man kan få som bibliotekarie är,
-Kan du ge mig ett tips på en riktigt rolig bok.
Humor är ju som bekant högst personlig, jag tipsade tidigare på bloggen om den roligaste bok jag någonsin läst allt. Men flera av bibliotekets besökare som jag lovordat boken för har kommit tillbaka besvikna och sagt att de inte alls tyckte att den var så bra.

Humor är med andra ord inte så lätt, den fega utvägen för bibliotekarien är att släpa med sig frågeställaren till hyllan där Arto Pasilinnas böcker står. De ses ju allmänt som väldigt roliga, men i ärlighetens namn måste jag säga att så roliga är det väl inte.
Nu har jag ju i alla fall läst något som jag tycker kvalar in som en riktigt rolig bok, nämligen Vladimir Kaminers bok Militärmusik. Det är en absurd roman med delvis självbiografiskt innehåll som berättar om den unge Vladimirs liv under sovjetstatens sista decennium. Vladimir vantrivs i den konformistiska ryska samhället, men istället för att öppet opponera sig så försöker han leva ett något slags avslappnat bohemliv vilket inte är det lättaste, han agerar manager åt rockartister på en olaglig turné runt om i Sovjetunionen, Han transporterar boskap till Kazakstan, han bor i en hemlig hippieby i lettland, går på teaterhögskola och arbetar på märkliga teatrar där vodkan flödar. Hela tiden lurar repressionen i form av kgb-agenter runt om hörnet. Det är en regelrätt modern picareskroman där huvudpersonen och hans vänner försöker leva ett slags slackerliv i en diktatur. Driften med det sovjetiska samhället är hård och otroligt roliga situationer och scenarier utspelas. Jag skrattade högt flera gånger när jag läste boken, på tunnelbanan, i vardagsrumssoffan och vid frukostbordet.
Finns boken inne på biblioteket?

tisdag 29 april 2008

Beröring långt ifrån



Hej!Var det någon av er som såg filmen Closer som handlade om bandet Joy Divisions sångare Ian Curtis när den gick på bio i vintras?

Om ni gjorde det så vill jag passa på att tipsa om en bok skriven av Ians fru Deborah Curtis. Den kom ut på svenska förra året och heter beröring långt ifrån. Den engelska titeln touching from a distance är en strof en av gruppens populäraste låtar som heter från Transmission. Joy Division bildades i Manchester 1976 och splittrades när sångaren tog livet av sig fyra år senare just när de stod inför sitt kommersiella genombrott. Deborah gifte sig med Ian när hon var 18 år. I boken berättar hon om hur det var att vara gift med en självförbrännande deprimerad rockstjärna. Om att det var rätt jobbigt att vara gravid, ha en man som jobbade på arbetsförmedlingen på dagarna, spelade konserter på kvällarna, hade stora epilepsianfall varje kväll innan han somnade och sen vara tvungen att väcka honom på morgnarna, laga mat och få iväg honom till jobbet. Kort och gott är det intressant att få ett annat perspektiv på den legendomsusade Ian Curtis liv, än den gängse bilden av den plågade stackars konstnärsjälen. Visst tycker man synd om Ian Curtis även i boken och visst är det sorgligt att han väljer att ta livet av sig 23 år gammal, när han förmodligen hade kunnat få bukt på sin problem. Men man tycker änu mer synd om hans stackars fru som blir bedragen och lämnad ensam med en liten dotter. Boken är även en ganska bra skildring av hur livet kunde te sig för några ungdomar i Norra England under sent sjuttiotal.
Klicka här för att se om boken finns inne på biblioteket.

torsdag 27 mars 2008

Bokpriset del 1: Falling Man av Don Delillo

Don Delillo är ett av de där namnen som titt som tätt dyker upp när förhandstipsen inför utdelandet av diverse litterära pris - Nobelpriset icke undantaget - börjar listas på kultursidor runt om i världen. Han är amerikan, började skriva i slutet av sextiotalet och har hittills hunnit med att skriva femton romaner vars gemensamma teman ofta har att göra med det så kallade postmoderna tillståndet i någon form. Han har kallats en av de viktigaste amerikanska författarna i vår tid.

"Falling man" är Don Delillos försök att skriva en roman om det stora trauma som drabbade USA i form av terrorattackerna mot World Trade Center den 11 september 2001. Ett vågat steg av Delillo - det kan inte vara helt lätt att skriva en roman om nationalkatastrofen 9/11 som inte omedelbart rasar samman till en politisk pamflett. Kanske lyckas han just för att han bemästrar sina teman så väl: det som kunde ha blivit ett banalt debattinlägg blir istället en ödmjuk undersökning av mänskliga livsvillkor.

I bokens första scen har planen minuterna innan kraschat in i det ena tornet och huvudpersonen, Keith, är en av dem som trots allt lyckats ta sig ut ur byggnaden. Med en okänd människas portfölj i handen flyr han infernot för att inom kort ringa på dörren oanmäld hemma hos sin före detta fru. När hon öppnar dörren ser hon sin exmake täckt av aska och splitter och tar emot honom på nytt. Den största och viktigaste delen av berättelsen - som börjar just här, vid dörren - handlar inte om ögonblicken då flygplansrattacken sker utan fungerar istället som en epilog till terrordramat, en efterhistoria som lågmält skildrar hur Keith och hans hustru långsamt återuppbygger sin relation i skuggan av den förödelse som drabbat New York. Ett annat tema som framstår som oerhört betydelsefullt är det mänskliga behovet av berättelsen. Berättelsen, återberättelsen och ihågkommandet är, tycks Delillo mena, inte bara ett verktyg för människan när hon bearbetar och förhåller sig till traumatiska upplevelser men också ett sätt för henne att återskapa en ständigt undanglidande närhet till det egna livet.

tisdag 25 mars 2008

Namntävlingen - the winner!

Namntävlingen är avgjord! Med förkrossande 70, 1 % av rösterna - en fantastisk marginal -vann förslaget BLOGGHYLLAN en jordskredsseger i tävlingen.

Lidingö stadsbibliotek säger GRATTIS till Inga-Lill "Pling" Nyström som kläckte det förslag som väckt störst gensvar hos våra läsare! Välkommen in till biblioteket för att hämta ditt bokpris. Vi tackar hjärtligt för alla förslag som lämnats!

PS. för dom som är nyfikna på vilka böcker som Inga-Lill vann, håll utkik på bloggen - här kommer vi skriva lite om dom. DS.

onsdag 19 mars 2008

Glad påsk!



Glad påsk och trevlig äggfrossa önskar Lidingö stadsbibliotek via Den nya bloggen! Det fysiska biblioteket håller öppet 10-17 på skärtorsdagen och är stängt långfredag, påskafton och annandag påsk. Hemsidan är förstås öppen alla dagar, dygnet runt. Nästa vecka kommer vinnarförslaget i bloggnamnstävlingen att publiceras. Håll utkik då!

fredag 7 mars 2008

Månadens creddförfattare: Erik Beckman


(bild från Erik Beckman-sällskapet)


Glöm allt jag sa om förra månadens creddförfattare, Paul Auster. Jämfört med mars månads utvalda författare är Auster ungefär lika nyskapande som Ica-Kuriren. I ljuset av månadens skrivikon tycks en litterär illbatting som Charles Bukowski lika konventionell som ett präktigt soffprogram på teve. Ja, jag vågar påstå att jämfört med denna särling är - faktiskt - alldeles för många författare (och det gäller både unga spolingar och gamla stötar) förvånansvärt stela, fega och tja, vanliga. Den här månadens creddförfattare är nämligen, till skillnad från alla de andra självutnämnda fuskavantgardisterna med svart kostym och halvtaffliga estetiska programförklaringar en verklig outsider i litteraturen - och som sådan inkasserar man ofrånkomligen en utnämning till Creddförfattare. Dessutom är han prästson från Vänersborg. Låter lovande, eller hur?



Nå. Den person jag pratar om är ingen mindre än folkhemsavantgardisten, humoristen och ordekvilibristen Erik Beckman (1935-1995) som du ser på bilden däroppe, med skepparkrans och allt.

Erik Beckman har av experterna förärats den pampiga tjänstetiteln “språklig sabotör”. Och oavsett vad denna något mystifika benämning egentligen innebär kan vi konstatera att dylika stämplingar är credd, credd och mera credd. Om vi ändå ska lära oss något om vad som kännetecknar det Beckman skriver (några korta, vältaliga rader är alltid bra att ha i bakfickan) kan vi citera rakt ur författardatabasen Alex (som vi har här på bibblan, kom och hitta info till uppsatser och arbeten omedelbart): “Hans författarskap karakteriseras av ett anarkistiskt uppror mot konventionerna (…) han gisslar varje likriktning och varnar för de alltmer dominerande samförståndsideologierna. Just misstron mot auktoriteter, dogmer och ideologier är den röda tråden i hans författarskap”. Dessa formuleringar är förstås ljuv musik för varje självmedveten litteraturnördsaspirant med önskan att positionera sig åt det radikala hållet. Möjligen kan man dock luras att tro att Erik Beckmans böcker är fulla av facklig kamp och fysiska händer knutna mot överheten, men riktigt så enkelt är det inte (då hade han blivit utnämnd till veckans arbetarförfattare i stället). Nej, det är i själva verket inte i storyn som upproret görs: det väsentliga händer i stället på det språkliga planet.


Inte övertygad? Du är förlåten. Man kan gott nöja sig med att dyrka den briljanta poesi som utgör Beckmans boktitlar, där två av de bästa lyder: “Fågeln som pianist” och “Kommunalrådet cyklar förbi”. Upphöjt.

onsdag 5 mars 2008

Namntävlingen - upploppet

Det drar ihop sig till slutresultat i namnförslagstävlingen. Vi tackar och bockar för alla förslag som inkommit! De tre förslag som valts ut för slutomröstning är följande:

  • Blogghyllan
  • Goggles
  • Bloggioteket

I skrivande stund leder förslaget "Blogghyllan" med 51 % av rösterna. Men än finns det tid att påverka! Gå in på Lidingö stadsbiblioteks webbsida och klicka fram ditt favoritförslag.

måndag 3 mars 2008

Toulouse-Lautrec på Nationalmuseum

Vill du ha en konstupplevelse utöver det vanliga? Gå och se utställningen på Nationalmuseum om Henri de Toulouse-Lautrec. Trots att jag trodde jag läst och sett mycket av och om honom och hans liv så blir man som besökare alldeles överväldigad av hans konst. Många av verken var inlånade från amerikanska och europeiska stiftelser och museer och inte så lättillgängliga i vanliga fall.
”Målaren på Moulin Rouge” heter en roman av Pierre La Mure. Den kom ut första gången på svenska redan 1952 och handlar i något romantiserad form om Henri de Toulouse-Lautrec och hans liv. Boken finns tyvärr bara kvar som talbok på Lidingö stadsbibliotek. Biblioteket har däremot flera konstböcker om honom i samlingarna. Titta gärna in på Nationalmuseums hemsida och läs mer om utställningen.

Gunnel

fredag 29 februari 2008

Dåliga bibliotekarievitsar

I avdelningen dåliga bibliotekarievitsar finns en del att hämta. Vad sägs om följande, till exempel:

A man walks into a Glasgow library and saysto the librarian, "Excuse me Miss, do ye huvany books on suicide?"The librarian looks up and says,"Fuck off! Ye'll no bring it back!"

Är det någon annan därute som sitter på ett gäng usla biblioteksvitsar? Dela gärna med er av härligheterna i kommentarsfältet i så fall!

måndag 25 februari 2008

Ny roman av snyggingen Jens Lapidus

(foto © Anna-Lena Ahlström)

Jens Lapidus, av många skönhetstörstande bokslukare ansedd som den hunkigaste svenska författaren någonsin, släpper en ny roman i maj berättar Svenska Dagbladet. Boken heter "Aldrig fucka upp" - en titel som låter oss ana att denna nya deckare är minst lika rå och osentimental som debuten "Snabba cash". Att sammetsögde Lapidus lyckats skriva två så hårdkokta alster må vara en gåta värd att dagdrömma en smula över, men vi hoppas förstås på en forsatt stadig ström av kärva gansterepos från denne mans skarpa penna.


Själv har jag inte riktigt lyckats komma över min crush på Rocky-författaren Martin Kellerman. Finns det nån chans för en kommunalanställd bibliotekarie med ryggskott och skavsår att komma med i serien tro?




tisdag 19 februari 2008

Den hemlige kocken



I lördags var Mats-Eric Nilsson, redaktionschef och matkrönikör på Svenskan här på Lidingö stadsbibliotek och skrämde upp halva hörsalen med sina skarpa konstateranden om alla skumma E245-tillsatser etc som den svenska matindustrin injicerar i allt ifrån portionsrätter till småkakor. Mats-Eric Nilsson är författaren till en av förra årets mest omtalade fackböcker, ”Den hemlige kocken: sanningen om fusket med maten på din tallrik”. En bok som kallats för ”ett generalangrepp på hela livsmedelsindustrin”. Egentligen är det väl inga radikala nyheter som presenteras i boken. För visst har vi genomskådat den där limpan som håller sig mjuk i tre månader? Men ändå. Det är helt nödvändigt att ruskas om på nytt av iskalla och magsura fakta ibland. Själv blev jag mest fascinerad av hur livsmedelsreklamen så målmedvetet fokuserar på att skapa en varm, hemvävd känsla av naturlighet och enkelhet kring varor som exempelvis bröd. En förföriskt bulldoftande marknadsföringskuliss som kontrasterar starkt mot den långa uppräkningen av animaliska tillsatser som (med viss ansträngning) kan återfinnas nånstans i ett undangömt hörn på förpackningen.

För er som missade Mats-Eric Nilssons besök kan jag tipsa om att boken har egen webbsida
här. Där kan man också hitta en del länktips som har att göra med ekologiska livsmedel.

tisdag 5 februari 2008

Månadens creddförfattare: Paul Auster

Sugen på att casha in lite kulturell credd? Klart du är. Otillfredsställd hipphetslängtan är en klart underskattad anledning till att frossa i tegelstensromaner och skum poesi. För litteraturens motsvarighet till modets dressed to impress-strategi är definitivt INTE att, när din balla bordspartner med japansk designertröja och konstfacksambitioner frågar dig “Har du läst något stimulerande på sistone?” komma pipandes med nåt hafsigt i stil med “eh, hon Marklund va rätt bra”. Förstå mig rätt, du får jättegärna läsa Liza Marklund eller Robert Jordan eller baksidanpå mjölkpaketet eller precis vadsomhelst, jag säger bara att i vissa situationer kan det vara bra att kunna langa fram en riktigt, riktigt cool författare.Finns det överhuvudtaget såna, kanske du undrar. Och svaret är att det gör det. Definitivt. Det finns en liten slick klick av avundsvärda författarskap som av olika anledningar kommit att omges av den där svåruppnådda, raffinerade imagen som inte är pretto men ändå så mycket mer än den vanliga mainstream-geggan. Receptet tycks bestå av en lagom dos otillgänglighet, en förvånansvärt hög halt läsbarhet (tack och lov), ovanligt påhittiga berättargrepp och - mycket viktigt - de har mycket ofta någonting att göra med det mystiska men ack så überhippa begreppet postmodernism (för er som inte hört talas om postmodernism, misströsta icke, klicka här så bliver ni upplysta). När den konstnärliga kakan innehåller dessa ingredienser blir resultatet något mycket mycket bra. Här på bibblan vill vi förstås gärna guida dig genom denna sofistikerade kategori skribenter, och därför kommer vi från och med nu en gång i månaden ge dig Månadens creddförfattare. Bra va? Självklart går vi ut hårt och inleder med ingen mindre än den fantastiske superhipstern Paul Auster. På med nördbågarna nu:

Paul Auster föddes 1947 i Newark, New Jersey och fick sitt genombrott med den s.k. New York-trilogin; “Stad av glas” (finns numer också som tecknad serie), “Vålnader” och “Det låsta rummet”. Ska ni läsa någonting alls av Auster - och det ska ni ju - så är det New York-trilogin ni ska läsa. Inte nog med att den är Paul Austers mest monumentala verk, det är dessutom hans coolaste och bästa. Till sin struktur påminner böckerna faktiskt om gamla hederliga deckare, och Auster är tillräckligt brainy för att fatta att det är smart att låna stilgrepp från hårdkokta kriminalromaner men samtidigt göra något helt nytt av dem: i det här fallet målar han upp en mardrömsvärld som påminner mer om en annan rolig författare, nämligen Franz Kafka (denna s.k. litterära stilkrock är ett tecken på att han är postmodern. Lägg på minnet.). En del tycker att romanerna påminner om David Lynch-serien Twin Peaks, och bara det är ju ett gott betyg. Några genomgående fixpunkter som återkommer i alla Austers böcker är slumpen som fenomen, de osannolika sammanträffandenas natur, fiktionen som plötsligt visar sig vara sann och verkligheten som visar sig vara fiktion. Låter det tungt? Svårt? Det är det! Men bara lite, och framför allt är det CREDDIGT.
(bild från Albert bonniers förlag. © Jerry Bauer)

tisdag 22 januari 2008

Allt är mätbart!




Jag har precis läst klart min julklapp från svärmor. En bibliotekarie får förstås bara hårda paket. Julklappen var Daniel Kehlmans bok världens mått. Boken som blev en dundersuccé när den släpptes i Tyskland handlar om de två vetenskapsmännen Alexander von Humboldt och Carl Friedrich Gauss. Gauss var ett geni som har kallats för ”matematikens furste” och som långt före sin tid gjorde fantastiska beräkningar som kunde verifieras först på nittonhundratalet. Humboldt var en världsberömd upptäcktsresande som färdades främst i Syd- och Mellanamerika och fanatiskt mätte, kartlade och nedtecknade allehanda naturfenomen på sina resor. Detta under en tid då det tysktalande området, som fortfarande inte hade enats till en tysk stat var världsledande på vetenskaplig forskning och hade fler berömda vetenskapsmän än hela den amerikanske kontinenten.
I Kehlmanns bok får man följa dessa två under deras uppväxter, Gauss växer upp i fattigdom i Braunschweig, men hans talanger upptäcks tidigt och hans studier bekostas av hertig Ferdinand av Braunschweig. Friherren Friedrich Heinrich Alexander von Humboldt växer upp i ett helt annat skikt av samhället och får från unga år en mycket intellektuellt stimulerande uppfostran. I korthet går boken ut på Att Gauss sitter vid universitetet i Göttingen och räknar, medan Humboldt reser kors och tvärs över jordklotet med sin evige sidekick, fransmannen Bonplandt. Vartannat kapitel handlar om Gauss varannat om Humboldt. Som medelålders träffas de två och diskuterar och grälar som riktiga lärde skall göra. Det låter kanske inte så roligt. Men faktum är att det här är en otroligt rolig bok, jag vågar påstå att det här nog är den roligaste bok jag kommer att läsa under 2008. Exempel på dråpliga episoder som gränsar till ren slapstick är när Gauss som till skillnad från Humboldt avskyr att resa, gör som sjuttonåring en av sitt livs få resor. Denna gång till Köningsberg för att inför Immanuel Kant lägga fram sina matematiska beräkningar. Det visar sig att den stora mästaren är svårt dement och efter att den förväntansfulle Gauss levererat en mycket komplicerad matematisk beräkningen replikerar Kant med svaret -korv. Mycket roligt är också Humboldts vedermödor när han tillsammans med Bonplandt bestiger Anderna och drabbas av syrebrist och hallucinerar uppe på bergstopparna.
De två vetenskapsmännen representerar också två olika förhållningssätt till världen och vetenskapen. Humboldt försöker att tygla och ordna världen så att den passar in i hans modeller. Medan Gauss söker att genom matematiken dekonstruera och plocka isär världens skenbara ordning. Den här boken är en mycket humoristisk och ganska kärleksfull skildringen av världen vetenskapen och vad det innebär att vara människa. För historiskt intresserade är det också intressant att läsa om strävandet efter ett enat Tyskland som skymtar förbi här och där i boken.

onsdag 16 januari 2008

Tävling: Döp den nya bloggen!

Ni behöver inte vara oroliga. Bloggen ska inte behöva heta något så fantasilöst som "den nya bloggen" länge till. Men, vad ska den då heta? Ja det vill vi att NI hjälper oss med!

Hitta på ett passande namn till den nya bloggen så har du chansen att vinna ett fint bokpris! Lämna ditt förslag som kommentar här på bloggen (glöm inte att lämna en e-postadress så vi kan nå dig) eller skicka ett mejl med ditt namnförslag till stadsbiblioteket@lidingo.se.

Personalen på Lidingö stadsbibliotek väljer ut tre förslag som sen går vidare till en slutomröstning på hemsidan.

Premiär!

Årets första biblioteksnyhet på ön är att Lidingö stadsbibliotek tar steget ut i bloggvärlden!

Varför vill ett bibliotek blogga, tänker man kanske? Men det är inte så konstigt. Vi bloggar för att vi tycker att det är ett roligt och smart sätt att kommunicera på nätet och för att vi tror att bloggformen är som gjord för att användas till precis det som vi är bra på: ge råd och tips om böcker, författare och musik till exempel. Både för barn, unga och vuxna. Vi kommer också att uppmärksamma när något särskilt nytt och kul händer här på biblioteket så ingen behöver oroa sig över att missa ett förstklassigt författarbesök eller en rolig kurs. Förmodligen lär vi inte kunna låta bli att blogga om en hel del annat också. Tilltalet är lite mer personligt, lite mer samtalsvänligt och alla som skriver är medarbetare på Lidingö stadsbibliotek. Med andra ord kan vi nu inte bara titulera oss bibliotekspersonal utan även bloggare. Det gillar vi!

Men: absolut viktigast är förstås ni, våra besökare. Vi hoppas att ni vill hänga med, läsa och delta i bloggen med era kommentarer, reaktioner och reflektioner. Utan er inget samtal. Utan kommentarer ingen riktig blogg. Och alla åldrar är förstås välkomna – precis som det ska vara på biblioteket.

Bokmärk adressen med en gång: http://lidingostadsbibliotek.blogspot.com/

Vi ses!